Då får jag stanna eftersom min puls då är uppe i 140 slag per minut. Jag måste sätta mig ner och vila så att jag får tillbaka andningen och orkar gå vidare.
Vänliga människor har jag mött på Piteå älvdals sjukhus både bland personalen och mina underbara läkare som hjälper mig. Även på Piteå vårdcentral har man tagit emot mig väl.
Jag har träffat en man som kom i en splitter ny rullstol och jag undrade om han hade köpt den eller om det var landstingets. Då berättade han att han kommit från Sunderbyns sjukhus till Piteå älvdals sjukhus och där hade arbetsterapeuten frågat om han skulle ha användning för en rullstol. Han svarade ja.
Dagen därpå stod rullstolen till hans förfogande. Jag ifrågasätter varför det går olika till vid tillståndsgivningen om att få låna en rullstol?
För att nu gå vidare med mitt ärende har jag överklagat detta beslut till Patientnämnden på landstinget. Jag trodde att det här var ett ärende som gällde mellan mig och Patientnämnden men tydligen har den sekretess och diarieföring som jag trodde skedde i sådana här överklaganden inte respekterats utan man har använt mina överklagningspapper och skickat runt dem till olika befattningshavare inom landstinget, däribland i Piteå som nekade min ansökan samt till någon grupp som har hand om rullstolarna.
Jag vill gärna påpeka att tillgången på handikapphjälpmedel inte är någon förmån som landstinget ger ut som presenter utan det är en klar rättighet. Vi har alla skattebetalare betalat för den här rättigheten och har man då levt ett långt liv och kommit upp i ålderdomen och är i behov av ett hjälpmedel så tycker jag det är grymt att bli behandlad som jag har blivit.