Sverige uranproducent åt EU?

Övriga2006-03-25 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
 Infrastrukturminister Ulrika Messing har gång på gång förklarat att det inte blir någon uranbrytning i Sverige. Trots detta har hon beviljat såväl svenska som utländska bolag att söka  och brovborra efter uran. Det rör sig om mellan 10 och l5 platser. Det gäller framförallt Lappland, Jämtland, Ångermanland, Närke med flera. Messings försäkran om att Sverige inte skall bryta uran är inte sanning. Varför beviljar man i så fall de här tillstånden?



FRÅN KÄLLOR i departementet har det läckt ut att såväl diskussioner förts och förs med företrädare från EU-kommissionen om att Sverige skall bli storleverantör av uran till Unionens kärnkraftsanläggningar. Risken finns sålunda att det tas upp ett antal urangruvor i Sverige, trots de risker det innebär för människor och miljö.

Att diskussionen förs bakom svenska folkets rygg är inte bara anmärkningsvärt utan helt oacceptabelt.

Vid grundandet av EU talades det mycket om att naturtillgångarna inom EU-området skulle bli gemensamma. Tar man då i beaktande att det är Sverige som inom unionen har de största naturtillgångarna vad gäller skog, malm, mineraler, vatten och vattenkraft förstår man att EU vänder sig mot Sverige. Senaste diskussionen på detta område gällde skogen. Där vill man inom EU ha en gemensam plan för hur denna ska förvaltas?



OM INTE svenska folket vaknar kommer Sverige bli en koloni för råvaruförsörjning av EU på samma sätt som de forna kolonialländerna var det åt vissa av Europas stater. Vi kommer inte heller att fritt få förfoga över våra egna resurser. Svenska folket måste därför kräva klartext från regeringen och uppmana sina riksdagsledamöter att avfordra  regeringen att lägga korten på bordet och redovisa sanningen.

Sverige har hittills varit den största förloraren genom EU-inträdet. Nu räcker det inte med detta, utan man vill ta ifrån oss våra naturtillgångar och genom uranbrytning förstöra vår miljö. Det har sagts att just denna EU:s strävan att göra naturtillgångarna till gemensam egendom var skälet till att Norge inte anslöt sig till Unionen.

Läs mer om