I byns enda skola fick vi alla lära oss att skriva, läsa och vad som var rätt, det vållade varierande problem för oss alla, och för en del var det inte lätt. Och tiden gick och vi växte upp, och en del av oss från hemmet/bygden for, men några av oss stannade kvar i byn, fast de hade hunnit bli stor(a).
Men nu när man åker förbi vår hembygd, där vi föddes som små, är ingenting lika som förut, och det är riktigt svårt att detta kunna förstå. Och vad skall vi i dag kunna göra, för att vår ursprungliga hembygd återfå, det är nog helt omöjligt för oss alla som vill det, så det skulle nog ej gå.
Men samma dåliga utveckling som nu pågått för hela vår uppväxtort, detta är tydligen trenden i hela över Norrland, och det har gått jättefort. Och det gäller vår egen regering, om hur man vårt eget land behandlar, nu är det dags för protester, vi åker till Stockholm och regeringen klandrar.
Alla vi som nu ser, att det mest utför har gått, får nog vara tacksamma för vår ungdom, och den gemenskap vi fått.