Avsevärd försämring om hemvärnet läggs ned
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommuner och landsting ska vidta åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
De har skyldighet att särskilt förbereda sig inför detta slags händelser. Detta innebär bland annat att kunna samverka med frivilliga organisationer i närsamhället.
Trots erfarenheterna från bland annat flodvågskatastrofen och stormen Gudrun, där de frivilliga försvarsorganisationerna fyllde en viktig funktion, måste dessa organisationer föra en ständig kamp för att visa att de behövs.
Det förslag som nu ska ha lämnats in till regeringen innebär i praktiken att hemvärnet i Norrlandslänen och på Gotland läggs ner. Det betyder en avsevärd försämring av samhällets förmåga att hantera kriser.
Hemvärnet ska bevaka, skydda, ytövervaka samt stödja det civila samhället. Hur många gånger har vi inte sett hemvärnssoldater hjälpa till vid olika räddningsaktioner, alltifrån bränder till skallgång? Den svenska försvarsbudgeten på 44 miljarder kronor står och faller inte med den marginella besparing det skulle innebära att reducera hemvärnets storlek.
Hemvärnets folkliga förankring måste anses vara betydelsefull. I dag när det framförs starka tvivel på om vi kan försvara det egna territoriet, så måste ju rimligtvis den föreslagna nedläggningen allvarligt undergräva den förmågan. Man frågar sig verkligen - är inte Norrlandslänen och Gotland värda att försvaras?
Frivilligheten kostar inte mycket pengar, men spelar en mycket viktig roll för samhället vid kris och katastrof.
Det är därför viktigt att denna resurs tas till vara och inte hamnar i strykklass.