Ibland blir jag så himla glad, glad över saker och händelser inte minst här på jobbet. En av de saker som får mig att må litet extra bra ser ni här intill – en insändare, skriven av en ung person, med ett vettigt budskap och innehåll och dessutom undertecknad med namn.
För visst är det väl så, att det man tycker och tänker får extra tyngd om man undertecknar med sitt namn istället för ”Ledsen lärare” eller ”Tanten i huset intill” eller något sådant?
Personligen tycker jag att det är stor skillnad.
Jag kan förstå att det ibland är svårt att rikta kritik mot arbetsgivare, närboende eller andra som man ska möta öga mot öga nästa dag, men – handen på hjärtat – känns det inte ärligare och uppriktigare att skriva under med namn, att man verkligen står för det man skrivit.
Och vad skulle egentligen kunna hända?
Mig veterligt har ingen blivit avskedad eller attackerad på något vis för att man talat om vad man tycker.
Därför vill jag uppmana er alla att fortsätta skriva – och gärna, väldigt gärna, skriva under med ert riktiga namn. Jag kan i vissa lägen köpa att en pseudonym behövs, men tänk efter om det verkligen är nödvändigt då du skickar in din insändare.
Och skriv, skriv, skriv!
Jag vill fortsatt verkligen veta vad du tycker, vad du brinner för och vad som gör dig glad. Då blir jag också glad.
Trevlig helg alla, förresten!
Gunnel Ekman