Det här med bylinebilder, det vill säga porträttbilderna vi skribenter har till våra krönikor och under större artiklar, det är inte lätt. Man ska ju inte se ut som att man skrattar läsarna i ansiktet – och inte heller som att man är jättesur. Mer seriös, kanske.
Själv har jag länge tyckt att jag ser onödigt sur och låg ut, men i dag passar det faktiskt bra.
Detta sedan påskhelgens sköna ledighet och det fina vädret som följde, förbytts i ledsamhet. Tog nämligen ett sista farväl av en ung kvinna tillsammans med min dotter i går.
Begravningar är ju alltid ledsamma, men det är extra sorgligt och svårt att tackla då det handlar om en ung människa.
Nåväl, det är väl bara att bita ihop och jobba vidare. Texter ska läsas och kopplas bilder till, rubriker sättas och och bildtexter skrivas. Faktiskt är det en lättnad, att ha något att göra.
Och att Åsiktssidorna fortsätter att ha en levande och i alla fall mestadels lokal debatt är förstås glädjande. Fortsätt skriva.
Och Trevlig helg alla.