Jag lyssnade med stort intresse på den senaste kommunfullmäktigedebatten den 17/12.
Med stor förvåning tog jag del av hur ledamots- och ordförandeposter tilldelades de olika blocken.
Med tanke på att det endast skilde ett mandat mellan majoritet och opposition efter valet i september borde kanske fördelningen av ordförandeposterna sett annorlunda ut.
Oppositionen föreslog med viss försiktighet att vice ordförandeposter skulle tilldelas oppositionen och ordförandeposter skulle tillfalla majoriteten.
Det är i mitt tycke ett självklart demokratiskt förnuftsbeslut.
Det är både ynkligt och skamligt utifrån en demokratiaspekt att avvisa alla förslag från oppositionen om rättvis fördelning utifrån valresultatets minimala skillnad.
Ödmjukhet borde vara ett signum i den sårbara och oroliga värld som vi lever i just nu.
Med tanke på valresultatet så förstår jag om många väljare tycker att de majoritetspartier som beslutar i kommunfullmäktige visar en respektlöshet gentemot nästan halva väljarkåren.
Högmod går före fall är ett ordspråk som kanske ej ska förringas.
I detta val 2018 visade väljarna att det fanns ett ganska stort missnöje med lyhördhet som enligt många inte fanns, många människors önskemål ignorerades av den beslutande skaran.
De senaste valen har speglat samma trend, att det är dags att lyssna med stora örat på de önskemål som finns ute i bygden.
Om inte så kan det straffa sig vid nästa val.
Väljarskarorna är inte längre lika trogna ett speciellt parti som förut. Det var nära att oppositionen segrat i detta val, nästa val kanske det blir ett faktum. Maktlystnad brukar sällan löna sig.
Så sant som aldrig förr, demokrati är ingen självklarhet – den måste ständigt återvinnas.
Tänk på det!