Niclas Wikström skriver i sin krönika "LTU-Birgitta är inte Voldemort" om nedläggningen av ljudteknikutbildningen på Musikhögskolan, men tyvärr finns både faktafel och onyanserat resonemang i texten. Vi engagerade studenter har svårt att förstå syftet med krönikan och vem det riktar sig till. Visst är det bra att kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt. En annan sak som är bra är att våga säga ifrån när människor och institutioner agerar på ett sätt man anser felaktigt. Ett exempel på ett enligt flera, bland annat oss, felaktigt agerande är LTU:s hantering av Musikhögskolan. Det finns väldigt många fler problem än just nedläggningen av ljudteknikutbildningen men låt oss börja där.
Krönikören börjar med ett resonemang om att beslutet är förståeligt, och att han är övertygad om att LTU:s rektor “gör sitt bästa”. Han hänvisar till statistik om utbildningens söktryck och examinationsgrad, vilka använts som beslutsunderlag. Han nämner inte att många pekat på att denna statistik, som tagits fram av LTU:s ledning, är missvisande. Om man istället för att ta rektorns ord för sanning väljer att se till fakta så är söktrycket (på plats 33 av LTU:s 82 program år 2023) och andelen som tar examen (51 procent i snitt åren 2014-2024) långt ifrån dåligt. Det står givetvis Wikström och alla andra fritt att lita på vad rektor säger men man bör också, åtminstone innan man ger sig in i debatten, undersöka mer än ett perspektiv. Rektorns uttalanden står påfallande ofta i kontrast till de fakta som personal på Musikhögskolan presenterar.
Om man trots detta anser att beslutet att lägga ner ljudteknikutbildningen är rimligt utifrån LTU:s synvinkel finns det ändå flera andra problem. Ett sådant är att LTU avbemannar Musikhögskolans bibliotek. Att ha en anställd bibliotekarie med placering på Musikhögskolan är en självklar sak om man vill stärka konstnärliga utbildningar. Istället valde man att, mitt under examensarbetesperioden, plocka ihop bibliotekets bestånd i flyttkartonger varav vissa, efter stora protester, fick behållas i Piteå. I samband med detta tog man också bort cirkulationssystemet. När sedan personal från LTU (i detta fall avdelningschefen Jennie Hägg Wilhelmsson) i media hävdar att allt material Piteåstudenter behöver finns kvar i Piteå är det direkt osant då bland annat musikpedagogik och religionsvetenskap plockades bort. Rimligtvis ska ett universitetscampus ha ett bemannat bibliotek – allt annat sänder en mycket oroväckande signal om LTU:s tankar rörande bildning.
Ytterligare ett annat problem är att rektor Birgitta Bergvall-Kåreborn lagt ner ett stort antal utbildningar och sen uttalar sig om att det är “för få studenter” på Musikhögskolan. Det har en tendens att bli färre studenter om det finns färre utbildningar att söka. Alltså är det till viss del ett självförvållat problem – man kunde ha satsat på utbildningar vars söktryck sjönk. Genom att göra utbildningarna ännu bättre attraherar man fler sökanden – men då måste man vara villig att betala för det och inte enbart arrangera panelsamtal om hur viktig kulturen är. Ord kräver handling.
Wikström presenterar ett vägskäl för oss som brinner för Musikhögskolan, där alternativ 1 innebär att “Vi kommunicerar på olika sätt att Birgitta är dum. [...] Vi för bara dialog via länets lokaltidningar och sociala medier. Sen tar vi på oss vår allra finaste offerkofta och hoppas Birgitta vaknar och inser vad tokigt det blev. Och ändrar sig.“ Alternativ 2 som presenteras som kontrast är såklart att föra en dialog med LTU:s ledning och komma med konstruktiva förslag.
Som två av de personer som nyligen stod mitt på LTU i Luleå och skrek "Avgå BBK" för full hals, tolkar vi Niclas krönika som missnöje med hur vi fört vår kamp. För visst har vi i Piteå Studentkollektiv, arrangör av demonstrationen i Luleå samt protesten på campus i Piteå 14/3 varit långt ifrån återhållsamma i vår kritik mot Birgitta, prefekt Åsa Wallström och den filosofiska fakultetsnämnden.
Vi håller verkligen med Wikström om att det är viktigt att kunna ha två (eller helst ännu fler) tankar i huvudet samtidigt. Att högljutt protestera för att ge en fråga uppmärksamhet är inte något som förhindrar att man sätter sig ner vid förhandlingsbordet för att föra en dialog med beslutsfattarna. Att krönikören presenterar de två olika metoderna som motsatser är onyanserat och riskerar att skapa splittring i vår rörelse. Vi har inte varit under illusionen att vår demonstration på LTU i Luleå skulle få rektorn (eller någon annan) att plötsligt vakna upp och återkalla beslut de tagit. Vad vi däremot ämnade göra (och lyckades med) var att skapa en stark gemenskap hos oss som brinner för Musikhögskolan, och återigen lyfta frågan till mediarapportering. Det är vi stolta över.
Vi står på samma sida som Wikström, men hans synsätt förutsätter att LTU:s ledning uttalar sig korrekt och sanningsenligt samt lyssnar på sina studenter och lärare. Tyvärr är det inte så de har agerat. Vi är många studenter, anställda, alumner och yrkesverksamma som försökt föra en dialog via öppna brev, mejl, telefon, fakultetsnämnden, studentkåren och rektorsbesök för att nämna några exempel. Att vända sig till media och att nyttja sociala medier beror helt enkelt på att man inte har fått gehör hos LTU. Birgitta Bergvall-Kåreborn är nog inte Voldemort – men kanske är hon Dolores Umbridge?
Ylva Wänstrand
Aston Andersson
Svar direkt:
Tack för feedback och välskriven insändare. Jag känner verkligen engagemanget. Är också övertygad om att vi vill samma sak.
Vi tycker inte om besluten som fattats historiskt. Vi vill ha en växande Musikhögskola kvar.
Finns väldigt många lager i denna fråga, och vill inte hamna i en diskussion och definiera vad som är högt respektive söktryck.
Att ni uppfattat mig som onyanserad är ett misslyckande för mig, och det får jag ta på mig. Min poäng med krönikan var att jag 1) tror att Birgitta och LTU-ledningen uppfattat att vi inte är helt nöjda med beslutet. 2) tror att det krävs att vi gör mer.
Mer från kommunalt och politiskt håll. Mer från det lokala näringslivet. Mer satsningar på campus. Mer argument som visar på varför Musikhögskolan i Piteå är rätt för framtiden. Inte fokus på historien. Helt enkelt, vi bör göra det lätt för Birgitta att utreda och komma fram till att Piteå är rätt plats för LTU:s konstnärliga utbildningar.
Men jag kan verkligen ha fel.
Niclas Wikström