Tack till signaturerna ”En frivillig i Piteå” samt ”En av många anhöriga”. Hedersamt läser jag de svar ni fått av chefer från socialtjänsten som berör oss gamlingar med åldersspannet 70-100 år. Vi som genom livet betalat skatt för att bygga upp välfärden och som numera lever alldeles för länge har därför blivit en tärande grupp. Att bli gammal leder ofta till behov av hjälp av allehanda slag. Självklart kostar dessa tjänster och som vi fortsättningsvis betalar med skattepengar. Kommunen går på sparlåga. Indragningar och omfördelningar måste ske. Bland annat berörs Samvaron vill jag påstå att den gör skillnad mellan liv och död. Samvaron vars personal alltid finns till hands är en livlina där vi känner oss bekräftade.
Samvaron = trygghet.
Kommunens närliggande äldreboende ska stängas och flyttas till ”storboende” beläget långt från gång- och cykelavstånd!
Vi hänvisas att ta del av den nya socialtjänstlagen. Hur många av oss äldre har läst den? Inte då jag!
Däremot lyssnade jag på presentation av det nya begreppet seniortorg. Förändringar enligt den nya socialtjänstlagen anses vara hälsofrämjande. För mej som är ålderstigen känns omändringen verklighetsfrånvänd. Sedan många år tillhör jag den grupp av befolkningen som faktiskt är stor och vars fysiska status närmar sej graven. Med de förändringar som sker och som vi inte fått mandat att tycka till om, leder till stor oro för många. Ångest, depression, förvirring, apati och så vidare. Personal som ska ha tid att skänka guldkant på tillvaron är underbemannad.
Således blir min slutsats följande: Självklart ska de största nedskärningarna ske hos oss som den stora gamla tärande gruppen. Ju fortare vi faller undan ju bättre. ”Ett öre i vart före” möjligtvis kan dessa ören generera till att framställa ”föryngringpiller” som gör att vi alltid ska vara samhället till nytta.