Vi som ställer frågan är föräldrar till ett barn i årskurs tre på Norrmalmskolan. Där har rektorn sedan många år tillbaka valt att dela klasserna inför årskurs fyra .
Vår äldre son hade den stora turen att i årskurs 2-3 ha en utomordentligt kompetent lärare som lyckades skapa en väl sammanhållen grupp med god grundtrygghet, som lade grunden för deras uppnådda goda kunskapsnivå.
Till årskurs fyra splittrades klassen i fyra delar då de skulle blandas med barn från Backen och Långskatan. Med följd att det blev en närmast katastrofal mellanstadietid för sonens nya klass.
För de övriga tre klasserna var det också en mer eller mindre orolig period.
Nu sitter vi i samma sits igen (nio år senare) med en son som går i trean där samma utomordentligt kompetenta lärare åter har lyckats med något som faktiskt såg ganska omöjligt ut i ettan.
Han går i en klass med fin sammanhållning och grundtrygghet där sannolikt alla 25 barn uppnår kunskapskraven för årskurs tre.
Men till årskurs fyra kommer elevgruppen med största sannolikhet att åter delas. Med följden att månader, ja år av arbete måste läggas ner för att den nya gruppen ska få den grundtrygghet som krävs för att man ska kunna ta till sig nya kunskaper.
Denna företeelse att splittra klasser inför nya stadier verkar finnas i andra delar av landet och man kan misstänka att det finns en bakomliggande pedagogisk idé kring detta.
En föreställning om att det skulle gynna barnen och vara utvecklande för dem att komma i nya konstellationer och en del barn kanske kan få en annan ny mer positiv roll.
Visst skulle det kunna vara så men forskning pekar också på vikten av trygga sociala relationer vid viktiga övergångar.
Och det är ju en stor övergång för dem, men nu rubbas allt med en helt ny grupp, nya lärare, nya lokaler. Då kunde man ju önska att deras enda trygghet kunde få finnas kvar det vill säga den gamla klassen då skulle övergången inte behöva bli så stor.
Argument har också framförts att man vill blanda barnen i de olika områdena så det inte blir en vi- och dem-känsla. Men det är väl ändå ganska självklart att det både är tryggt och underlättar om man går i en klass med barn från samma kvarter och närliggande områden.
Skulle det kunna vara så att ingen får utmärka sig, såsom vår sons klass med sin fantastiska lärare. Den klassen kanske inte ska få en ”gräddfil” och förbli odelad och de två andra klasserna får dela på sig. Utan nu ska vi se till att ” kapa så alla blir lika långa” = duktiga = dåliga och passar in i samma mall, ingen får vara bättre eller sämre.
Men den typen av kollektivistiskt tänkande är väl ändå förlegad och inte förenlig med skollagen där man betonar individens behov?
Om man nu har en logistisk problematik med olikstora klasser att fördela på Norrmalm så kanske man skulle kunna se efter om det finns barn i de olika klasserna som vill byta och på så sätt ändå behålla grundklasserna?
Eleverna och föräldrarna har i princip ingen möjlighet att påverka en delning. Möjligen kan eleven få ange några personer som den vill gå med men om inte de andra väljer honom hur blir det då för den eleven?
Många frågor och inga svar. Svar får vi kanske i början av maj dock utan möjlighet att överklaga. För dig som läst ända hit och ändå tycker att vår oro är onödigt stor kan behöva påminnas om vår tidigare erfarenhet från klassdelning.