Trä, stål, betong, plast med mera är lätt att ersätta även efter att det går sönder eller slits ut. Liv och relationer kan svårligen ersättas och i yrken där man möter lidande och människors behov av vård måste arbetet värderas högre.
Nödropen från anställda att toabesök inte hinns med känner facken väl till men man talar bara i förbifarten om lönen. Här krävs krafttag, det räcker inte bara med insändarsidor. All massmedia måste utnyttjas att föra fram budskapet, debatter, diskussioner, reportage på tv–allt för att nå människor med vetskap om förhållandet mellan arbetsinsats och lön inom vårdyrkena. Fler anställda och väl betalda måste stridsropet vara.
Enligt reportage i tidningen ETC är den genomsnittliga månadslönen inom gruppen som förhandlar, inräknat både facket och arbetsgivaren, mer än 150 000 kronor i månaden. Kanske lite svårt att tänka sig in i undersköterskans situation? Även de fackliga förhandlarna tjänar ibland två herrar kan det tyckas.
Vårdyrken är stressande, tunga, både fysiskt och känslomässigt. Vi vet att sjuktalen bland kvinnor är högre än för män vilket också skapar inkomstskillnader. Skyddskläder för män och kvinnor har också länge behandlats på olika sätt, inom de flesta yrken där män är i majoritet fick man skyddskläder för mer än 20 år sedan. Nu uppmanar jag Kommunal till kamp mot politiker, pengar finns. Det visas inte minst genom löftet om 25 000 kronor extra för att byta en enda semestervecka inom Regionen.