Swedbank sitter just nu taskigt till. Trots att bevisen tornar upp sig förklarar VD-n Bonnesen att man har full koll på vad som hänt och allt är lugnt. Storägarna instämmer och har aviserat ansvarsfrihet för styrelsen. FI aviserar åtgärder, USA tittar på om man ska åtala banken, böterna brukar bli i mångmiljardklassen.
Hur kan det bli så här?
Det är inte alls konstigt. Ledningen i banken, dvs chefer över en viss nivå, kan räkna med bonus, om banken gör vinst. Att göra en vinst blir ju då viktigt för de anställda och cheferna. Att tvätta pengar är väldigt lönsamt så ingen i banken lär ju protestera.
Man är ju också medvetna om att om det nu skulle gå åt helvete, så går staten in, dvs du och jag! Och ledningen lär behålla sina bonusar.
Jag tycker att vi ska agera kraftfullt. Swedbank tillhör ”de stora” men det är dags att statuera exempel. Om banken drabbas av så stora böter och avgifter att de går omkull så låt dem gå omkull. Om pengarna inte räcker till för att betala de drabbade, så borde ägarna tvingas in för att betala. Så funkar det för småföretagen, ägaren drabbas alltid fullt ut.
Om man finner att penningtvätten pågått i flera år, skall ledningen tvingas betala tillbaka sina bonusar för dessa år. Det känns inte ett dugg problematiskt ur moralisk synvinkel.
Jag tror förstås inte att Swedbank är den enda boven dramat. Andra storbanker lär nog svettas just nu. Jag fick i dagarna ett mail från min bank där man ville kolla upp mina transaktioner och mitt intygande om att jag inte agerade utanför vissa ramar. Det här är uppgifter de själva skulle kunna få fram genom en liten snurra i programmet, men när det gäller stora kunder, står dom med tummen i munnen.
Men som svenskar kan vi ju fortsätta att leva upp till förväntningarna om oss: vi är ruskigt naiva.