Jag har kört yrkesmässigt sen 1989 och upplever att väghållningen har tyvärr blivit sämre på dom sista två åren.
Vad grundar jag detta på då?
Jo, att när man kör på E4:an till exempel mellan Öjebyn och Ersnäs så har det uppstått isvallar mot höger sida av vägen, då man kör lastbil där det är 2+1 så kan det ibland vara rent livsfarligt på grund av att fordonet slingrar sig och då uppstår det kast med släpvagnen med följd av att man riskerar träffa i andra bilar.
Då plogningen har varit framme nu i början av vintern så är det ganska vanligt att det ”rullar” ut stora stycken ut på vägbanan igen och eftersom man nu har krav på att det ska snöa ganska mycket innan man går ut på en andra sväng så kan dessa hårda stycken få ligga ganska länge på vägbanan och med stor risk för personbilar kör på dessa och det blir risk för följdolyckor.
Ett andra sorgebarn denna vinter år ju 373:an där vi redan har haft ett flertal avåkningar både med lastbil och personbilar där både vägpinnar är borta och en riktigt ojämn vägyta som gör det rent riktigt jobbigt att köra lastbil eftersom man får hela tiden vara på sin vakt för att inte krocka eller åka av vägen.
Där är det ju också samma problem med stora stycken av is som rullar ut mot vägbanan efter plogbilen och detta gör ju att vägen blir ”smalare” och risken för krockar ökar dramatiskt eftersom belastningen på vägen är riktigt hög då allt timmer från skogslänen kommer efter denna väg.
Denna väg delas ju med bilar, bussar, lastbilar och naturligtvis utryckningsfordon och detta gör ju vägen allt mer farlig när väghållningen är undermålig.
Hur många olyckor ska det behöva hända innan detta tas som ett arbetsmiljöproblem för yrkestrafiken för det kan ju inte vara meningen att chaufförer ska fara på jobbet med rädsla att inte komma hem till sina familjer igen?
Väghållningen måste få kosta pengar så att entreprenören kan få göra ett gott jobb eller är det viktigare att spara pengar än att rädda liv i trafiken?