Som gammal läkare med verksamhetsansvar för medicinkliniken i Piteå i nästan 20 år gör det mig ont att läsa och höra hur beslutsfattare tycks underskatta vårdpersonalens betydelse när effektiviseringar krävs på grund av sparbehov.
För att illustrera vad jag menar återger jag här en berättelse som jag tycker liknar agerandet i dagens svenska sjukvård:
”Ett svenskt och ett japanskt företag bestämde sig för att utkämpa en årlig roddtävling med åttamannalag. Bägge manskapen tränade länge och när dagen för kapprodden kom var båda lagen i absolut toppform, men japanerna vann med ett försprång på 1 km.
Efter nederlaget var moralen i botten på det svenska laget. Högsta ledningen bestämde att man skulle vinna påföljande år och tillsatte en projektgrupp som skulle undersöka problemet.
Projektgruppen upptäckte, efter mycket analyserande, att japanerna hade sju man till att ro och en man till att styra, medan det svenska laget hade en man som rodde och sju som styrde. I denna krissituation visade ledningen prov på avsevärd handlingskraft.
Man engagerade en konsultfirma som skulle undersöka strukturen i det svenska laget. Experterna kom efter flera månader fram till slutsatsen att det var för många som styrde och för få som rodde.
Mot bakgrund av experternas rapport genomfördes omedelbart förändringar i lagstrukturen. Nu hade man fyra styrmän, två överstyrmän, en styrledare och en roddare. Dessutom införde man poängsystem för att motivera roddaren: ”Vi måste utvidga hans arbetsområde och ge mer ansvar!”
Året därpå vann japanerna med ett försprång på 2 kilometer.
Det svenska bolaget avskedade roddaren med hänvisning till dålig arbetsprestation, men betalade dock ut bonus till ledningen som uppskattning för de stora ansträngningar den lagt ned. Konsultfirman utarbetade en ny analys, varav man drog slutsatsen att man hade valt rätt taktik och att motivationen också var god och att det alltså måste vara materialet som behövde förbättras.
Idag är det svenska företaget i färd med att utveckla en ny båt.”