"Två Alvedon och en Ipren är en välbeprövad metod"

Jag vaknar upp av känslan av att ha satt mig i ett getingbo. ”Var är jag?”, ”Just det, jag har fött barn, vaginalt”. Är det så här det ska kännas att föda barn i Sverige”?

"Är det så här det ska kännas att föda barn i Sverige”? undrar insändarskribenten som fick en Ipren och två Alvedon som smärtlindring på Sunderby sjukhus efter en vaginal förlossning som resulterade i en förlossningsskada. (Arkivbild)

"Är det så här det ska kännas att föda barn i Sverige”? undrar insändarskribenten som fick en Ipren och två Alvedon som smärtlindring på Sunderby sjukhus efter en vaginal förlossning som resulterade i en förlossningsskada. (Arkivbild)

Foto: Isabell Höjman/TT

Insändare2024-08-08 11:06
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den extrema smärtan gör att jag vaknar på BB. Någon timme tidigare hade jag rullats in på BB, efter operation där jag blivit sydd på grund av den förlossningsskada jag fått med klipp och sugklocka. Ni förstår att det gör ont därnere. ”Två Alvedon och en Ipren är en välbeprövad metod” som smärtstillande sa barnmorskan som rullade in mig på BB. Jag tror jag skulle bli erbjuden starkare smärtstillande när jag opererat min tå.

Nio månader efter min förlossningsskada har jag fortfarande symptom som jag inte fått vid mitt planerade kejsarsnitt med första barnet som låg i sätesbjudning. Förlossningsvården i Sverige vurmar för hur mycket bättre det är för mamman att föda vaginalt. Oj, oj vad fel de kan ha.

Andra barnet föds och jag får en förlossningsskada som satt sig både fysiskt och psykiskt i mitt mående. Kort utsaga: Jag får slempropp, värkar/sammandragningar måndag, vi åker in till Sunderbyn förlossning och får stanna på patienthotellet. Tisdag, värkar som kommer och går – får sovdos på förlossningen för att sova på patienthotellet – sover dåligt – kanske några timmar. Onsdag, värkar kommer och går, får sovdos på förlossningen och tillbaka på patienthotellet – sover dåligt få timmar. Torsdag, har mer ont och värkar som kommer och går, får denna gång stanna på förlossning och bada, får höra av barnmorska att: "Du kommer nog föda ditt barn i natt", får sovdos, tillbaka till patienthotellet, sent torsdagkväll/tidig natt, nu känner jag med hela min kropp att jag måste få hjälp – inte stanna på patienthotellet, in på förlossningen öppen fem centimeter. 

Får inte stanna där för enligt personal finns det inte plats. Tillbaka gråtandes i rullstol körs jag till patienthotellet med en ny sovdos. Sedan ligger jag i patienthotellsängen utmattad och ej talbar av veckans dåliga sömn och smärtan av värkarna. ”Kommer jag aldrig få stanna på förlossningen?” ”Jag kommer aldrig få hjälp” är mina tankar.

Min man lyckas få i mig i rullstolen på morgonen. Jag är apatisk. Öppen sju centimeter när vi kommer in. Får vänta på EDA på grund av hög arbetsbelastning. När smärtan försvinner, får vi äntligen sova två timmar. Resten är trauma och besvikelse.

”Hur hade det gått om jag fått stanna när jag var öppen fem centimeter?” Jag hade i alla fall fått hjälp tidigare och min kropp hade inte varit lika slutkörd. ”Vad hade hänt vid ett akutsnitt?” Efteråt har jag fått höra av två stycken olika ansvariga på förlossningen. Den ena versionen är att som rutin får man inte stanna vid fem centimeter och osammanhängande sammandragningar. Tråkigt att se svart och vitt, istället för att se hela bilden av hur mamman mår. Den här mamman har kanske snittat nio timmar sömn de senaste tre dygnen (tillsammans). Vad är sannolikheten för att detta ska sluta bra?

Den andra versionen är att de brukar ha låg tröskel på förlossningen när man får stanna. Att det var hög arbetsbelastning just då.

Så jag är resultatet av att bo i Norrbottens inland, inte få stanna kvar på förlossningen på grund av att det saknades plats för mig, hög arbetsbelastning på förlossningen, inte uppfyllde mått på hur öppen jag var (fem centimeter) plus osammanhängande sammandragningar.

Kanske ska vi förespråka mer snitt i förlossningsvården? Jag lurades in i den svenska modellen: ”Föda vaginalt är så mycket mer skonsamt för mamman och barnet”. Min svenska modell: Nekas förlossningsplats, lite sömn, klipp, sugklocka, operation blir ju så bra sen med två Alvedon och en Ipren!