Det talas och skrivs från olika ekonomer och centralbanker om att vi har en oroande låg inflation för närvarande.
Detta stämmer inte för oss vanliga konsumenter. Priserna ökar hela tiden, vi får allt mindre för pengarna.
Enligt vissa källor är inflationen i nutid minst 4 till 5 procent.
Inflationen kan liknas vid en osynlig skatt som missgynnar sparande, i takt med att köpkraften urholkas. Bankerna betalar ingen rända på sparkonten, tjänar bra på att låna ut, för till synes ohämmad konsumtion, som gör många konsumenter hårt skuldsatta.
Inflationen ger också myndigheter incitament att begränsa bland annat pensionsutbetalningar, minskade bidrag till sjukvård, äldreomsorg, höjda avgifter på äldreboenden, indragning av skolor med mera. Underskotten i stadsbudgeten kan fortsätta, kredittagare gynnas, och vi ifrågasätter inte det nuvarande monetära systemet.
Till slut får detta konsekvenser för banker och låntagare, likt krisen för ett antal år sedan. Ska samma scenario återupprepas, många konkurser, banker i kris, och dessa åter igen räddas av staten (skattebetalarna).
En känd ekonom i USA, John Maynard Keynes, har sammanfattat inflationsprocessen: ”Genom den kan stater hemlighetsfullt och obevakat konfiskera välståndet frö dess invånare. Därtill innefattar inflationsprocessen alla hemliga och destruktiva ekonomiska krafter, och gör det på ett sätt so inte ens en man på miljonen kan diagnostera”.
Värt att notera och begrunda, ett liknande scenario som det är nuvarande föregick enligt källor, börskraschen på Wall Street år 1929.