Vilka vill ni ska utbilda era barn? Ska det vara utbildade, behöriga och kompetenta lärare eller duger det med vem som helst från gatan? Frågan kan låta absurd, men är mer aktuell än vad många vill kännas vid.
Enligt Skolverket hade 73 procent av lärarna i grundskolan i Norrbotten legitimation och behörighet i minst ett ämne.
En av fyra personer i klassrummen saknar alltså den behörigheten som krävs. I Pajala är siffrorna än mer skrämmande; endast 51 procent har lärarlegitimation. Hälften saknar behörighet.
Det finns inte heller något som tyder på att dessa dystra siffror håller på att vända, varken i länet eller i Sverige som helhet.
Lärarkollektivet har haft en god löneutveckling de senaste åren, men det är viktigt att sätta det i rätt perspektiv. Statistik från SCB visar att lärarnas reallöneökningar har varit en återställare för att lyfta upp lärarna i nivå med övriga yrkeskategorier.
Innan 2012 hade vi halkat efter ordentligt, och det är först nu vi har kommit ikapp, inte om. Än viktigare är att notera att detta inte hade varit möjligt utan statlig inblandning, nämligen karriärtjänster för lärare och lärarlönelyftet.
Siffror från Saco visar att kommunerna är sämst på att värdera högre utbildning, vilket vi också inom lärarkåren är väl medvetna om.
Många kommuner har i dagarna börjat annonsera efter nya lärare till höstterminen 2019. Personer som saknar lärarbehörighet får inte anställas längre än ett läsår, så om alla tjänster skulle annonseras ut skulle det alltså betyda 27 procent av alla lärarjobb i Norrbotten.
Det behöver upprepas: 27 procent av alla lärarjobb i Norrbottens grundskolor ska alltså egentligen annonseras ut. Kan ni tänka er den mängden av annonser?
Tidningen Skolvärlden och fackförbundet Vision har gjort undersökningar om vad det kostar kommunerna att nyanställa personal. Räknar man ihop kostnaderna för rekrytering, introduktion, inskolning med kostnad för avveckling och vakanser hamnar vi på över 500 000 kronor för varje tillfälle som en anställd slutar och en ny ska anställas.
Denna kostnad kunde ha undvikits om arbetsgivaren spenderat en betydligt lägre summa på att förbättra lön, villkor och arbetsmiljö för sina medarbetare.
Kommunerna kan till exempel införa ett lokalt lärarlönelyft på 2 500 kronor i månaden för 13 lärare för den summa det kostar att ersätta en enda lärare som slutar på grund av missnöje med löneläget. 13 lärare som skulle ha en ytterligare motivation för att vara trogen sin kommun, och skapa stabilitet i en skola som är alldeles för rörig i dag.
Än har jag inte hört en enda kommun som lyfter fram ett liknande förslag. Det pratas effektiviseringskrav, introduktionsprogram för obehöriga och standardiserade lektionsmallar som obehöriga kan utgå ifrån.
Det är ett hån mot professionen att det här är vad som sägs till mina ombudskolleger runt om i Norrbotten och Sverige.
Trots allt detta verkar många fortfarande tycka att kommunerna ska behålla ansvaret för skolan. Det tycker inte vi i Lärarnas Riksförbund. Kommunerna visar om och om igen att de inte kan hantera eller ta det ansvaret som krävs för skolan. Vi behöver ett statligt huvudmannaskap innan det är för sent.