Det är dags att nyansera debatten om omställningsstödet för politiker. Att slentrianmässigt kalla det för “fallskärm” skapar en felaktig bild och urholkar förtroendet för det demokratiska uppdraget.
Omställningsstödet är inte någon belöning eller bonus – det är ett trygghetssystem som liknar det som finns i andra yrken med tillfälliga uppdrag eller anställningar. Den som lämnar ett politiskt uppdrag står ofta utan arbete från en dag till en annan. Stödet är till för att möjliggöra omställning – inte för att gynna individer.
Det är inte heller något godtyckligt system. Tvärtom. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har tagit fram tydliga rekommendationer som många kommuner och regioner valt att följa. Där regleras både ersättningsnivåer, krav på aktivt arbetssökande och tidsbegränsningar. Det handlar alltså om en vedertagen praxis och en överenskommelse om hur samhället ska ta ansvar när folkvalda lämnar sina uppdrag.
Ska vi ha en levande demokrati, där även lärare, undersköterskor och småföretagare vågar engagera sig politiskt – då måste det finnas ett skyddsnät. Annars lämnas politiken till dem som redan har pengar på banken. Det vore ett demokratiskt problem.
Omställningsstödet är just det – ett stöd. Inte en fallskärm. Det är hög tid att vi börjar tala klarspråk.