Insändare: Skillnad på förtroende från politiker och vanliga Arvidsjaurbor

Det är tydligt att det finns en stor och tydligt skillnad mellan den vanliga Arvidsjaurbon och den som engagerat sig politiskt. Marcus Lundberg kritiseras för sina två kombinerade uppdrag, dels som kommunstyrelsens ordförande, dels som operativ chef på Arvidsjaurs flygplats. Frågor ställs om man verkligen kan jobba 174 procent och ändå göra ett bra jobb på båda stolar. Han ifrågasätts inte bara av väljarna, men också av sina egna kollegor på flygplatsen. Politiken sluter upp dock bakom Marcus och står på kö för att känna fullt förtroende för supermänniskan han utmålas som. Oersättlig, rent av. Läser handlingar på två timmar i stället för åtta!

Den vanliga Arvidsjaurbon känner inte samma förtroende för Marcus, det blir tydligt när SVT pratar med privatpersoner på gatan. De som medlemmar av kommunfullmäktige i Arvidsjaur snubblande nära på dumlägger i sina försök att övertyga att allt är i sin ordning. 
En titt bakom kulisserna avslöjar kanske orsaken till detta starka förtroende som basuneras ut i media till Marcus försvar. Som bekant hade S valberedning föreslagit en annan kandidat till posten, men under kommunfullmäktigesammanträdet tog saker snabbt en annan vändning i en sluten omröstning där 16 anonyma röster föll på Marcus Lundberg, 5 röster på valberedningens kandidat, och 1 blank röst. Det säger mig att det pratats över partigränser och gjorts överenskommelser innan detta sammanträde. Och vad ska man göra när man varit med och valt Marcus? Tja, skriva en insändare där man känner fullt förtroende är en sak.

Man får välja en annan kandidat än den valberedningen föreslår, ska tilläggas, men det är inte snyggt. Och det är långt ifrån första gången det händer i Arvidsjaur. (Minns när Sara Lundberg valdes, samma visa då. Peter Rydfjäll är ett annat exempel i närtid.) Det kan också vara en stark anledning till att det är svårt att få till en föryngring i de politiska leden i Arvidsjaur - det är inte renhårigt, helt enkelt. Det vill man ju inte vara en del av, väl?

Och någonstans här har man glömt bort något väldigt viktigt – de som sett till att man har sina mandat. Folket. Rösterna. Det finns en gräns för vad man kan göra med mandatet innan den vanliga medborgaren börjar fundera. Personer som SVT talat med tycker att arvodet ska motsvara arbetade timmar, man vill få hela Marcus för summan han kostar i kronor och ören. Det kan politiken inte värja sig från, och det kommer troligen synas i nästa val. Glöm inte vilka som egentligen bestämmer.