Migrationsutredningen har pågått i snart ett år. Moderaterna har arbetat aktivt och konstruktivt för en politik som respekterar den tydliga majoritet som finns i opinionen för en minskad invandring och en stram, målstyrd och förutsägbar invandringspolitik. Men när avgörandets stund var inne, vek Socialdemokraterna ner sig för Miljöpartiets ohållbara och orealistiska invandringspolitik.
Det är ohållbart att Sverige tar emot över 20 000 asylsökanden varje år – tre gånger fler än våra nordiska grannländer tillsammans. När S klev in i förhandlingarnas slutskede, hade de med sig ett bud på ett riktmärke där dagens ohållbara invandringsnivåer ligger kvar. Om man inte ens har ambitionen att minska invandringen – då saknas förutsättningarna för en uppgörelse med Moderaterna.
Nu får MP:s naiva och ohållbara invandringspolitik styra. I stället för åtstramningar blir det lättnader.
Förlorarna på den gröna invandringspolitiken är alla de som har kommit till Sverige för att stanna, men som har fastnat i ett brutalt utanförskap. En majoritet av de som kom till Sverige mellan 1990 och 2016 är i dag inte självförsörjande. Bidragsberoende, trångboddhet och hopplöshet breder ut sig. I det rödgröna Sverige riskerar en ny utrikesfödd underklass att permanentas.
Ett volymmål på nordiska nivåer skulle innebära ett kraftfullt styrmedel för politiken att dels vidta de åtgärder som krävs för att minska invandringen. Strikt familjeåterförening med försörjningskrav, ett väl fungerande återvändande och krav på att man måste arbeta för att få full tillgång till välfärdssystemen, är åtgärder som måste komma på plats om invandringspolitiken ska vara långsiktigt hållbar. Allt detta sade S nej till.
Moderaterna kommer fortsätta jobba hårt för att 2020-talet inte ska bli ett nytt decennium av ohållbar invandring och misslyckad integration.