Polisen – Våld är inte en privatsak

"Brottsligheten är ofta lika grov som den som kriminella nätverk står för i gatumiljö. Här i polisregion Nord – där Norrbottens län ingår tillsammans med Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län – är mäns våld mot kvinnor det våld som skördar flest dödsoffer. Vi behöver alla hjälpas åt för att synliggöra det här våldet och arbeta för att stoppa det", skriver insändarskribenterna från Polisen. (Arkivbild)

"Brottsligheten är ofta lika grov som den som kriminella nätverk står för i gatumiljö. Här i polisregion Nord – där Norrbottens län ingår tillsammans med Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län – är mäns våld mot kvinnor det våld som skördar flest dödsoffer. Vi behöver alla hjälpas åt för att synliggöra det här våldet och arbeta för att stoppa det", skriver insändarskribenterna från Polisen. (Arkivbild)

Foto: Arkivbild

Insändare2024-12-27 15:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mäns våld mot kvinnor* är en brottslighet som ofta sker mellan hemmets fyra väggar, utan omvärldens insyn eller vittnen. Av den anledningen är det många som känner skräck och rädsla under jul och nyår.

Våld ska dock aldrig tillåtas vara en privatsak! Vi inom polisen är fast beslutna om att bli ännu bättre på att ingripa, utreda och förebygga den här allvarliga brottsligheten.

Brottsligheten är ofta lika grov som den som kriminella nätverk står för i gatumiljö. Här i polisregion Nord – där Norrbottens län ingår tillsammans med Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län – är mäns våld mot kvinnor det våld som skördar flest dödsoffer. Vi behöver alla hjälpas åt för att synliggöra det här våldet och arbeta för att stoppa det.

Gärningsmännen finns över hela landet, i olika samhällsklasser och vitt skilda åldrar. År 2023 tog vi emot 27 392 polisanmälningar om våld i parrelation i landet. I Norrbotten så var siffran 696 anmälningar under samma period. Men Brottsförebyggande rådet, Brå, räknar med att mörkertalet är så stort som 96 procent. Om den beräkningen stämmer betyder det att det i verkligheten sker omkring 17 400 fall av våld i parrelation i Norrbotten varje år. Stanna upp och tänk på det!

För att polisen ska kunna förebygga, stoppa och lagföra den här allvarliga brottsligheten måste fler lägga sig i och ta sitt ansvar. Det här är hela samhällets ansvar – det är allas ansvar.

  • Vi ökar trycket mot våldsutövarna. Samtidigt som vi fortsätter att ge stöd och skydd för våldsutsatta så kommer vi successivt att öka det polisiära trycket mot våldsutövarna, de som bär ansvaret för våldet. En del i detta är att kartlägga och rikta operativa åtgärder och riskreducerande insatser mot de individer som bedöms ha störst risk att begå grova våldsbrott mot kvinnor. Enligt Brå har var fjärde kvinna någon gång utsatts för våld av en partner eller före detta partner. Det innebär att du som läser det här, någonstans i Norrbotten, har flera i din närhet som utsatts. Därför är det så viktigt att vi synliggör männen som slår och får dem att bryta sitt beteende. Vi måste få stopp på våldet, våldet som sker bakom stängda dörrar, i hemmet, där man ska vara som tryggast. Brottsoffer ska få upprättelse och gärningsmän ska lagföras.
  • Vi utvecklar det brottsförebyggande arbetet. Vi identifierar riskhöjande faktorer och gör hot- och skyddsbedömningar. Vi utvecklar också arbetet som görs i syfte att bryta våldsspiralen innan våldet blir grovt och dödligt. I Norrbotten anser vi att det handlar om en attitydförändring. Du ”lägger dig inte i” om du gör en orosanmälan, du är en medmänniska som kanske genom din handling räddar ett eller flera liv. Attitydförändringen gäller även inom myndigheter och andra samhällsaktörer. Vi måste bli bättre på att informera varandra om vi påträffar någon som vi misstänker är våldsutsatt eller en våldsutövare.
  • Vi stärker kunskapen inom polisen. Nya interna utbildningar omfattar kunskap om våld i nära relation och sexualbrott, normaliseringsprocessen, riskhöjande faktorer, riskbedömningar och traumapåverkan. Vi blir även bättre att genom it-system hitta vägar framåt även i de här utredningarna.

Men den här brottsligheten kan som vi konstaterade tidigare bara bekämpas gemensamt av samhället. Samverkan är avgörande – med kommuner, socialtjänst, vården, psykiatrin, Kriminalvården och frivilligorganisationer. Att dela med sig av information är centralt och det lagliga stödet för att bryta sekretess vid oro för våld i nära relation måste användas i högre grad.

Även om det saknas vittnen till många av de våldshändelser som tiotusentals kvinnor utsätts för, så vet vi inom polisen att det inte saknas människor som har sett tecken eller känt oro över att något inte stämmer. Det kan vara en kollega som undrar över blåmärken, anhöriga som märker att en dotter eller syster drar sig undan, en granne som hör dunsar och skrik eller personalen på akuten som har svårt att tro på förklaringen till en skada.

Fler måste lägga sig i: poliser, vårdpersonal, lärare, familjemedlemmar, grannar och kollegor. Alla som ser tecken på våld måste lägga sig i. Våld är inte en privatsak.

Du som utsätts – det finns hjälp att få.

Du som vet eller misstänker något – tipsa polisen och anmäl alltid brott.

Du som utövar våld – vi ser dig. Du måste bryta ditt våldsamma beteende.

* Att använda begreppet mäns våld mot kvinnor är inte avsett att osynliggöra det faktum att även män utsätts för brott i nära relationer. Vad gäller det grova dödliga våldet i nära relation så är det dock historiskt sett i princip utan undantag en kvinna eller flicka som är offret.