Julledigheten är inte slut än
Men jag hör oron från en och annan vän
Ifrån kollegor, föräldrar och barn
Som jag möter på avstånd när jag går genom stan
Jag hör det i gruppen här och tänker som så
Hur ska det väl sluta, hur ska det väl gå?
Jag tänker på lovet, er ledighet
Som går till oro och ingen som vet
Hur mycket ni borde få vila och koppla av
Av det blev det ej mycket ty oron den skav’
Så tänker jag mycket på hur mycket jag vill
Men utan ork blir det mest att ligga still
Och jobbet jag älskar får ligga i träda
För smittan jag fått, snudd på att jag vill häda
För jobbet jag gjorde i skolans värld
Var helt utan skydd trots att mången är lärd
I att smittan är luftburen, elak och hemsk
Och den suktar efter liv, frågan är vems?
Och de som bestämmer de sitter allt tryggt
Med säkerhetsåtgärder som de beslutat och byggt
Men inget av dessa gäller i skolans värld
Nej, här är blott viktigt att elever blir lärd
Att människors värde ska vara detsamma
Men inom skolan får vi annat anamma
Om oron inför skolstarten
Marie Dissanayake skriver i diktform om den oro som många känner inför skolstarten. (Arkivbild)
Foto: Jessica Gow/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.