Med anledning av: insändaren ”Kalla det vad det är – nedskärning” publicerad 21 februari.
Tack för insändaren Frustrerad anhörig. Informativ och saklig.
Jag vill även i detta sammanhang ge en eloge till hemtjänstpersonal öst, för god omvårdnad av mor. Men redan nu börjar jag få fjärilar i magen av oro inför den stundande sommaren då ordinarie personal går på välförtjänt semester och vikarier med varierat kunnande ska ta över omvårdnaden.
Jag vet inte hur kort/lång upplärning dessa ungdomar får i vad vård och omsorg innebär, men att det brister i informationen har jag förstått.
Har stött på unga tjejer och killar som aldrig kokat ett ägg eller rört ihop en gröt, som sätter in aluminiumformar i mikron, som inte förstå att köksstolar är flyttbara vid städning och att damm samlas under sängar och soffor.
Vi hade en mycket varm sommar, jobbig speciellt för våra äldre och jag som inte heller är purung, ville få lite ledigt 1 vecka på annan ort med fick åka hem efter bara 4 dagar då mor fått yrsel, ramlat och pratade osammanhängande.
När jag kommer till hennes lägenhet ligger fortfarande de tuber med vätskeersättning som jag lagt dit, oöppnade, och lappen jag skrivit om vikten av vätska när det är mycket varmt, är borta. Vid samtal med berörd personal visade det sig att man inte visste vad vätskeersättning var.
Mina dagar under de tre följande mycket varma månaderna såg ut som följer:
Klockan 09.00 till mor, avfärd till stugan 11.00 (äldre personer är inte snabb i tanke och handling), lunch 12.00, mellanmål 14.00, 16.00 middagsförberedelse och hemfärd 19.00, 10 min bilfärd in till Piteå.
Allt detta för att mor skulle må bra och inte drabbas av hjärtsvikt i hettan.
När hösten kom var jag väldigt trött och slut i kropp och själ och allt som behövde åtgärdas i mitt hem eller fritidsboendet fick jag nu ta tag i då ingen tid eller ork fanns under sommaren.
Inte så konstigt att vi kvinnor går i väggen. Vi jobbar, tar hand om hem och hushåll, barn, barnbarn, föräldrar och svärföräldrar. Vi sköter de äldres ekonomi, skjutsar/hämtar till läkare/tandläkare, hårfrissa, fotvård med mera. Vi hjälper även våra barn och barnbarn, donar och fixar.
Vi som har äldre anhöriga i eget boende måste även sköta praktiska göromål såsom vårstädning, fönsterputs, byte av gardiner, damma kläder och mattor, ja rengöra hemmet helt enkelt, att anlita extern hjälp kanske inte ekonomin tillåter eller så vägrar den äldre hjälp av utomstående.
Jag vet att många, många kvinnor känner igen sig i det jag beskrivit och när min 70-årsdag bara ligger några år framåt i tiden så vill jag citera en rubrik från tidningen Senioren - När blir det min tur att leva?