Så är det dags igen med stora sparkrav inom för-och grundskola. Läste i PT (9/9-23) om detta. Redan innan detta sparkrav får elever med särskilda behov avstå från den rätt de har till stöd. Man får som klasslärare i uppdrag att anpassa undervisningen vilket vi redan gör. Men det går inte att anpassa så mycket att specialpedagoger, resurslärare inte längre behövs. Resurslärare och klasslärare får vara vikarier och ta extra lektioner och rastvakta extra för att täcka upp för sjuka kollegor. Man hinner då inte med sina viktiga uppgifter som planering, fram-och bortplockning inför lektioner, dokumentation, rättning, med mera.
Det visar sig i undersökningar att läsförmågan hos våra elever sjunker. Detsamma gäller även kunskaper i andra ämnen. Trots det ska man spara. Mätningar visar också att barn idag mår sämre och sämre. Vi får fler och fler hemmasittare. Lärare söker sig från kommunen och börjar i grannkommunerna. En del byter yrke. Många går ner i tjänstegrad för att orka. Vissa går i pension i förtid. Och en del som inte passar in blir utköpta av kommunen. Är det då en framgångsrik väg att ta när det på detta oacceptabla sätt ska sparas.
Jag har frågat detta tidigare men undrar nu igen då jag aldrig fått något svar. Hur mycket har vi lärare sparat in åt kommunen då vi år ut och år in har varit utan vikarier då Bun bara skickat meddelande att vikarier avslås? De sparar in hela lönen för vikarier medan vi lärare går på knäna. Vi kämpade under pandemin utan skydd och trodde att vi skulle få någon form av lättnad när den lugnat sig. Men inte det. Det läggs på nya uppgifter som tidigare inte ingått i våra arbetsuppgifter. Det tar aldrig slut. Och tystnadskulturen gör att de flesta tiger. Sedan har vi det generösa erbjudandet att ta friskvårdstimme när verksamheten tillåter vilket i verkligheten är aldrig. Det jobb som då läggs på sidan ligger som en blöt, kall filt över en och väntar på att bli gjort. Detsamma gäller lunchraster. Inte alla dagar man får ut sin lagstadgade lunchrast på 30 minuter. Hur kan det bara vara accepterat?
Nu är det dags att satsa på kommunens barn och ungdomar samt även på den viktiga personal som krävs för att skola och socialt liv ska fungera bra för alla inblandade.