Lika oförstående är vi i Rosvik över nedläggningen av Rosågränd, som kommunen är av nedläggningen av ljudteknikutbildningen.
Den så kallade besparingen i beslutet att lägga ner Rosågränd togs på bekostnad av åldringarna, personalen, anhöriga och byn. Med facit i hand hade man inte behövt lägga ner Rosågränd, utan det fanns bättre lösningar som åsamkat berörda minsta möjliga lidande. Och besparingen hade genererat många fler miljoner, än socialnämndens förslag. Men det ville man inte lyssna på.
Rosvik tappar en stor och betydelsefull arbetsplats. Åldringarna tappar ett tryggt och bra boende, en mänsklig rättighet. Personalen tappar närheten till sin arbetsplats och anhöriga tappar närheten till de sina, som får mycket färre besök, ökade kostnader med långa transporter till alla möjliga nya boenden och till helgerna väldigt få bussmöjligheter. För en del boenden blir det inte bara en flytt utan det kan blir minst två.
Det är absolut inte mänskligt att hantera våra åldringar på detta sätt.
Fem boenden har nu snabbt gått bort. Ingen av de 18 boendena ville förstås flytta. Det uppstod panik, gråt och förtvivlan när en av de boende lämnade Rosågränd. Och det fick personalen ta hand om, som själva inte mått bra i hela denna process. Så mycket mänskligt lidande bland åldringarna, personalen och anhöriga har pågått under ett års tid.
Nu har man tömt hela boendet och huset gapar tomt, fina Rosågränd!