Måttet rågat inom barnomsorgen

Personalbristen inom barnomsorgen måste lösas akut med mer folk ute på förskolorna, skriver signaturen "Fall-skärm" och föreslår att rektorer kommer ut till förskolorna liksom vaktbolag och räddningstjänst.

Personalbristen inom barnomsorgen måste lösas akut, skriver signaturen "Fall-skärm".

Personalbristen inom barnomsorgen måste lösas akut, skriver signaturen "Fall-skärm".

Foto: Hasse Holmberg/TT

Insändare2023-05-02 19:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Barnantalen per avdelning skulle minska, i stället har antalet barn ökat i Piteå. Nu från 15–17 till cirka 20 barn per avdelning. Orsaken är dels att det finns inte tillräckligt med personal. Det finns heller nästan inga vikarier. Många unga överväger att byta till andra yrken, och många av de äldre funderar på att förtidspensionera sig. Arbetsbelastningen är ohållbar. 
En annan stor orsak är de låga lönerna och inskränkta ledigheter. De befintliga förskollärarna är ju dessutom högskoleutbildade,
men nu förefaller det inte utbildas nya förskollärare i den omfattning som erfordras. Det brukade alltid komma högskolepraktikanter (som är med och kan avlastar) men nu är det slut med det. Det finns helt enkelt inga. 

Förskoleavdelningarna får under inga omständigheter stänga, trots att personal är borta (typ sjukskrivna). Samtidigt så har den personal som är kvar ett juridiskt ansvar för barnen. De får inte smita (rymma), ej heller drunkna i någon vattenpöl. De får inte heller slåss eller bråka. När någon har gjort på sig så medför det ytterligare ansvar på de övriga (som inte byter blöjor eller klär på och av).

Detta måste lösas nu akut med mer folk ute på förskolorna. Rektorer (som sitter tillsammans på andra ställen) måste ut till förskolorna och se till att det finns tillräckligt med folk. De får väl jobba själva – med barnen. Vaktbolag och räddningstjänsten kan tillkallas för att lösa bevakningstjänster då det är kort om personal. (De får gärna ta med sig brandbilen). Förr i tiden var våra politiker ute på arbetsplatserna och vissa deltog i arbetet för att veta och lära sig mer om vad de ska besluta om. Men den tiden är sedan länge förbi.