Många larm kopplade till psykisk ohälsa – quick fix räcker inte

"2024 fick polisen 55 000 larm kopplade till psykisk ohälsa. Polisen ingriper, lämnar personen till psykakuten och en liten stund senare får de åter larm om att personen befinner sig ute och är i akut behov av psykvård", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

"2024 fick polisen 55 000 larm kopplade till psykisk ohälsa. Polisen ingriper, lämnar personen till psykakuten och en liten stund senare får de åter larm om att personen befinner sig ute och är i akut behov av psykvård", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

Foto: Privat

Insändare2025-06-18 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

2024 fick polisen 55 000 larm kopplade till psykisk ohälsa. Polisen ingriper, lämnar personen till psykakuten och en liten stund senare får de åter larm om att personen befinner sig ute och är i akut behov av psykvård.
Människor med samsjuklighet missgynnas när de olika vårdgivarna saknar ekonomiska muskler för att bedriva sina respektive verksamheter och genomföra sina uppdrag.
I den kontexten uppstår istället en konkurrenssituation där de olika vårdgivarna försöker hålla nere sina egna kostnader med quick fix-lösningar eller genom att ”spela Svarte Petter” med sina gemensamma uppdrag/patienter. Det innebär att patienten med akuta problem inte kommer att få en adekvat vård eller stöd. 

Samtidigt är detta ett mycket kostsamt sätt för samhället att bedriva sin verksamhet. Vårdgivarna lägger ner arbete på att konkurrera, det vill säga att lägga över ansvar och kostnader på sina vårdgrannar istället för att samarbeta.
I slutändan innebär det att alla verksamheter, vår gemensamma välfärd förlorar och får allt svårare att genomföra sina uppdrag.
Detta är ett av de problem som uppstår när vår gemensamma sektor dräneras. Det som ligger till grund till att detta kan ske, är populistisk politik som har skattesänkning som sin främsta käpphäst.
Paradoxalt nog, används de brister som uppstår i de underfinansierade verksamheterna som argument för att släppa in privata vinstintressen i välfärden. Vilket naturligtvis innebär ytterligare kostnader och försämringar för vårdtagarna/medborgarna.
Alla, utom våra oligarker är förlorare om vi tillåter skattesänkningar och privatisering dränera vår gemensamma välfärdssektor.