Begreppet “kultur” har visat sig kunna formas och breddas utefter näringslivets kommersiella intressen. Varför det är möjligt beror på att den verkliga kulturen osynliggjorts så till den grad att många inte vet vad det är. Den har blivit som en ledig domän. Vi ska ge några exempel.
De senaste åren har aktörer inom näringslivet engagerat sig i kulturen, eller snarare i sin egen definition av kultur. Man klumpar ihop begreppen “kulturbranschen” och “kulturella och kreativa branscher” (KKB). Det senare begreppet omfattar, förutom vissa kulturområden, sektorer som spelindustrin, mode och media. Fokus här ligger på att möta efterfrågan.
Kultur däremot handlar om uttryck inom områden som musik, dans, konst, poesi, litteratur och teater vars mål inte är att tillgodose efterfrågan eller vara vinstdrivande. Det handlar om att fånga en känsla, provocera, engagera och få människor att reflektera.
Kulturen brottas med att för få vill betala för den. Vi lider av nedskärningar i kulturbudgetar och vi har eldsjälarna att tacka för att kulturlivet ens existerar. Näringslivets KKB däremot, lyfter fram andra problem som underförstått ska stämma in även på kulturbranschen. Men vi tycker inte att deras analyser matchar kulturens verkliga utmaningar. Här rör det sig snarare om en begreppsförvirring.
Man läser ibland om en del som tycker att det händer för lite i Piteå. Den uppfattningen hade jag nog själv som nyinflyttad. Men snart fick jag bevis på raka motsatsen: en vanlig vecka bjuder på alltifrån bra filmer på bio, konserter, konstutställningar och föreläsningar. En fin blandning av nöjen, folkbildning och kulturupplevelser. Piteå har verkligen “puls”.
Att åsikterna går isär om huruvida det händer mycket eller lite i stan är naturligt, eftersom ingen längre rapporterar om allt som erbjuds. Man påstår att ingen är intresserad av att läsa om det som en gång kallades “musikstaden Piteå”. (Jag ser att man numera försöker jobba in “evenemangsstaden Piteå” istället). Nu har även Norrbottens-Kuriren lagt ner sin kulturrapportering. Annonspriserna är fortfarande för höga för att de flesta kulturutövare och arrangörer ska ha råd att annonsera. Vi är istället hänvisade till digitala plattformar (lycka till med att nå ut där). Och på kommunens evenemangskalender måste man först navigera sig förbi aktiviteter som våffelgräddning och ponnyridning innan man hittar rätt kulturevenemang. Det finns inte ens en ordentlig anslagstavla i stan! Allt sammantaget leder detta till att stans kulturliv osynliggörs. Om målet verkligen är att göra det “enkelt att ha mer kul” i Piteå, så borde vi börja med att göra det enkelt att hitta och delta i allt det som redan finns. Vi behöver inte återuppfinna hjulet, utan snarare lyfta fram det som redan finns.
De som ändå tycker att det händer för lite i stan, de vill tvärtom ha fler evenemang. Evenemang som är stora nog för att ha råd att synas i media, som lockar turister som i sin tur genererar intäkter till butiker, hotell och restauranger, det vill säga som gynnar näringslivet. Ett jippo skulle vi kunna kalla det. Ett kulturevenemang skulle näringslivet kunna kalla det. Ännu en begreppsförvirring. Kulturen är ofta underhållande, men är inte per definition ett “nöje”. Den har ett högre syfte än så. Den ger oss nya perspektiv och sammanhang och är “ett av samhällets fyra ben”, som Roger Norén träffsäkert beskrev det i sin insändare i PT den 12 december ifjol. Ändå används ibland kulturbegreppet för att genomföra kommersiella nöjen, jippon och evenemang, med pengar som verkliga kulturutövare och arrangörer sällan ser skymten av.
Kulturen kämpar för att återfå sin plats i samtalet – en plats som har ersatts av diskussioner om evenemang, nöjen och KKB. Men vi är många som ännu kan upplysa om kulturens egentliga värde och behov – och dess fullkomliga tillräcklighet i sig själv.
Linn Kårelind, frilansande musiker och kulturskapare tillsammans med
Josef Eriksson, arrangör från kulturföreningen Kajman
Elvira Seger, frilansande musiker, kulturskapare och arrangör
Karina Sundkvist från Pitebygdens musikförening
Hans Lennart Jonsäll, kompositör, arrangör, producent m.m.
Anders Lundkvist tillsammans med Jazz i Piteå
Isabell Dahlin & Ulrica Andersson tillsammans med STOFF kulturförening
Yvonne Burwall & Patrik Öhlund från ABF Norr Piteå
Ann-Katrin Sämfors & Ronny Eriksson