Jag gjorde en dagsresa på 56 mil genom delar av östra Norrbotten. Jag körde från kustlandet upp mot Överkalix och sedan vidare mot Pajala, Tärendö och Jockfall för att sedan åka ner mot kusten igen. Vårt län i sommarskrud – det är ju hur vackert som helst, dock är det med sorg i hjärtat som jag ser alla underhållsbefriade vägar som man kör på, med mer eller mindre nerlagda byar med framtiden bakom sig.
Det är först i Pajala som det ljusnar. Vägarna blir plötsligt som förbytta – raka breda vägar – samhället ser friskt ut. Men det finns en förklaring. Gruvan i som startade 2012 och som gick i konkurs 2014. Sedan 2018 rullar malmbilarna 14 mil enkel väg till Svappavaara igen. Därav den höga standarden av detta vägavsnitt.
Man kan syrligt konstatera att Norrbotten med sina stora gruvor, enorma skogar och vattenkraft som har levererat välstånd till hela landet i 120 år – får väldigt lite tillbaka. När man infrastruktursatsar i mellersta och södra Sverige, då väger våra behov lätt i Norrbotten.
Nu är det stora industrisatsningar på gång här som kommer att ge stora inkomster för hela landet, om det lyckas. Hur man skall klara rekryteringen till industrin är en gåta i sig? Nej, detta håller inte längre.
Vi måste få bättre folkvalda oavsett partifärg som står upp för länet och ställer krav på att vi ska ha samma rättigheter i norr oavsett folkmängd. Annars klipper vi av transaktionssträngen till södra Sverige. Det är allvar nu.