Skellefteå har växtvärk, arbetsmarknaden går som "tåget" tack vare batterifabriken. Boden har full fart framåt med den nya stålfabriken H2 Green Steel. Luleå och Hertsöfälten Svartön, en yta på 125 hektar mark, beräknas fullt utbyggd 2030 genera tusentals jobb. Luleå hamn kommer att bli den näst största hamnen i Sverige tack vare den gröna omställningen, inte att förglömma SSAB:s stora investeringar.
Allt detta inom ett avstånd av 15 mil och där mitt i ligger Piteå, känt för att ta initiativ, "det gör vi själva". Vad händer här? Ja, här står tiden still, eller här stretar vi på om ett järnvägsspår, om det skall passera centrala stan eller smita förbi på utkanten "snuvad på konfekten". Något av alternativen kommer att förlora, hur gör vi då?Jag förstår engagemanget för eller emot var järnvägsspåret skall dras, men jag är helt övertygad om att 99 procent av dom som engagerar sig i detta inte har någon kunskap om öppningsbara broars funktioner eller för den delen en tredje fast bro över Piteälven i Bergsviken, hur det påverkar vattenströmmarna.
Oavsett var järnvägsspåret hamnar kommer folk drabbas på olika sätt, så är verkligheten, då måste någon kapitulera. Kommer folk inte överens om vad som är bäst för Piteå får vi bygga en omlastningsterminal på länsgränsen Västerbotten–Norrbotten och frakta godset per lastbil till kunderna norröver. Då är vi riktiga bakåtsträvare i klimatomställningen. Byggprojekt av denna dignitet planeras för en lång tid framåt, 150 år då är dagens folk förpassade till historien, nergrävda och glömda.