Hur värderas Storforsen som plats?

Stora avverkningar har skett på bergssluttningar på båda sidor om nationalälven, vilket helt förändrat landskapsbilden. Vore intressant att veta hur invånare i byarna upplever det förändrade landskapet, skriver "Besviken och sorgsen Storforsenbesökare".

För mig kommer Storforsen inte att vara sig likt. Risken är även att de mer långväga besökarna får en liknande, klart försämrad, upplevelse, skriver  "Besviken och sorgsen Storforsenbesökare".

För mig kommer Storforsen inte att vara sig likt. Risken är även att de mer långväga besökarna får en liknande, klart försämrad, upplevelse, skriver "Besviken och sorgsen Storforsenbesökare".

Foto: Christoffer Markström

Insändare2023-05-16 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns vissa platser i Norrbotten som har särskilda värden. Det kan handla om kulturhistoria. Eller om en spektakulär natur, som ibland kan erbjuda unika möjligheter till friluftsliv och rekreation. Storforsen – Europas största oreglerade fors – är en av dessa särskilt värdefulla platser.  

Jag bor visserligen bara i grannkommunen. Men för mig är Storforsen en plats som gör mig stolt som norrbottning – och som får mig att känna mig ”hemma”. Hit tar jag ofta med mig anhöriga och vänner som kommer på besök för att visa hur vackert länet är. Den otämjda forsen och den frodiga miljön runtom har alltid skapat en häftig känsla av vildmark, även om platsen är relativt kustnära. Storforsen är även ett viktigt ”skyltfönster” för länet som drar många utländska besökare. 

Av olika skäl hade det dröjt nästan två är innan jag för en vecka sedan besökte Storforsen igen. Redan efter att ha passerat Älvsbyn anade jag oråd. Kalhygge efter kalhygge kantade vägen. Eller ja, hyggena fanns inte bara efter vägen. Stora avverkningar hade skett på bergssluttningar på båda sidor om nationalälven, vilket helt förändrat landskapsbilden. Den tidigare upplevelsen av tilltagande vildmark längs vägen var nu som bortblåst. Även alldeles nära Storforsen erbjöds uppvisning i kalhyggesbruk. Mittemot hotellet pågick avverkning för fullt. Vid entrén mötte jag en grupp tyska turister som förtvivlat såg på och undrade; ”Alltså, vad gör ni mer er svenska vildmark?”. 

Kanske är det dags att fundera på var gränserna går mellan kortsiktiga samhällsekonomiska värden och långsiktiga natur- och besöksvärden på platser som dessa? Vore intressant att veta hur invånare i byarna mellan Älvsbyn och Storforsen upplever det förändrade landskapet nära husknuten. För mig som besökare kommer dock Storforsen inte att vara sig likt. Risken är även att de mer långväga besökarna får en liknande, klart försämrad, upplevelse. Det vore synd – för Älvsbyn och för Norrbotten.