Vid kommunfullmäktige 28 november presenterade SD Piteå genom Robert Håkansson ett eget förslag till verksamhetsplan för 2019-2021.
Under punkten om invandring, assimilering och återvandring står att läsa ”Det är vår övertygelse att många invandrare vill återvända till sina hemländer”.
Baserat på denna övertygelse yrkar sedan SD att Piteå kommun ska avsätta 200 000 kronor för att informera invandrare om att de kan åka hem.
Hur många invandrare kan det röra sig om? Vilka hemländer avses? Det framgår inte.
Hur bildade sig Håkansson och hans partikamrater denna övertygelse som kom att ligga till grund för ett kommunalpolitiskt budgetunderlag? Det framgår inte heller.
Lite som när Jimmie Åkesson säger ”De har inget skyddsbehov”.
Det är en övertygelse. Man behöver inte vidimera den och kan enkelt avfärda alla motargument som anekdotisk bevisföring.
Ok, kanske just den invandraren hade ett skyddsbehov. Kanske just den invandraren inte vill hem. Kanske.
Men ändå. På så vis kan en övertygelse hållas intakt.
En sak vet jag med säkerhet: Håkansson har inte samma yrkesroll eller kontaktnät som jag. Jag arbetar numera i barn- och ungdomspsykiatrin, tidigare i rättspsykiatrin.
Han har inte hållit i samtal där den ena föräldern i en barnfamilj följer barnen ut medan tolken förklarar vad ”återvändarsamtal” innebär.
Han har inte suttit där med papporna som försöker blinka bort tårarna och säger ”Det finns ingen framtid nu”.
Han har inte mött ögonen hos mammorna som säger ”Kvinnor i min situation har inget liv i mitt hemland, de dränker sina barn och sig själva”.
Han har det bra på det sättet, Håkansson.
Han behöver inte alls ta ansvar för sin övertygelse. Han behöver bara hävda att det är så.
Jag håller inte alls med. Jag baserar det på mängder av informationsinsamling från invandrare, vårdpersonal, lärare, advokater, journalister och frivilligarbetare genom åren.
Det är inte du, Robert Håkansson.
Det är jag som sitter där med männen som undrar ifall det ger deras familjer större chans att få stanna i Sverige ifall de tar livet av sig. Så att Migrationsverket inte kan anföra att mannen kan skydda familjen i hemlandet.
Det är jag som möter upp ungdomar som allvarligt säger ” Jag dör hellre här på ett sätt jag själv bestämmer än blir dödad där”.
Så det är min övertygelse att ytterst få vill återvända frivilligt till Syrien, Afghanistan, Iran, Somalia, Eritrea, Armenien, Tadzjikistan eller något annat land jag träffat flyktingar ifrån.
Det är inte bara krig som människor flyr ifrån. Visst finns det länder som man kan återvända till.
Men sluta underskatta invandrade människors förmåga att själva kunna ta reda på hur och när.
Om Sverigedemokraterna baserar sin budgetidé och övertygelse på något annat än fakta så kvarstår få tänkbara källor.
Kan det vara människosynen? En känsla?
Kan en känsla ligga till grund för en seriös budget?
Jag röstade nej till att lägga 200 000 skattekronor på er övertygelse.