Rapporter och rubriker talar sitt tydliga språk: Fler arbetstagare har fått sätta livet till på jobbet. Den senaste statistiken visar att hela 18 personer dog i byggbranschen under 2023. Hur kan det komma sig att detta tillåts fortgå, år efter år? Politikerna lovar åtgärder, men vi har hört dessa löften förut. Slutsatsen är smärtsamt tydlig: politiken är som en tandlös tiger.
Om en politiker dog varje månad i sitt arbete, skulle åtgärderna regna ner. Men när det gäller arbetare, förväntas de acceptera de livsfarliga riskerna. Detta är fullständigt vansinne!
Problemet är inte begränsat till byggbranschen. Före semestern 2024 så hade redan 21 arbetare förlorat sina liv på jobbet. Flera tragiska dödsfall inträffade under sommaren, bland annat i Piteå. Nu är siffran 29 enligt arbetsmiljöverkets statistik. Utöver detta dör årligen cirka 600 svenskar av arbetsrelaterad cancer – byggnadsarbetare, svetsare, målare, sotare, vårdpersonal, brandmän och frisörer – alla människor som dagligen riskerar sina liv och sin hälsa.
Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson har uttalat att han ser situationen som allvarlig och lovar att öka resurserna och stärka Arbetsmiljöverket. Men var är handlingarna? Vi kräver mer än bara löften och tomma ord – vi kräver konkret förändring nu!
Varför förmår politikerna inte att agera? Varför tillåter arbetsmarknadsminister Johan Pehrson att detta fortsätter? Avgå, eller ta ansvar och agera! Det handlar om liv som släcks i förtid, om människor som aldrig mer kommer hem till sina familjer. Vi kan inte acceptera fler dödsfall på våra arbetsplatser. Det är dags för en verklig förändring, och det är dags nu!