För en tid sedan beställde Piteå kommun en beräkning av hur mycket energi i form av livsmedel som produceras i kommunen samt hur stort energibehovet av mat är för vår kommunbefolkning. Resultatet är nedslående. Vi täcker cirka 30 procent av energibehovet med vår livsmedelsproduktion. Med andra ord, vid händelse av krig eller kris så har vi ätit vår sista måltid den 29 april. Känns det bra i magen?
Sett till hela länet har vi en försörjningsförmåga som är nere på 20-25 procent. Vi är alltså otroligt beroende av livsmedel från andra delar av Sverige och import från andra länder. Ur beredskapssynpunkt är det förstås obra. Den mat vi har i fredstid är den vi har i kris eller krigstid, i bästa fall. För 20 år sedan var länets försörjningsförmåga av mat på 50 procent. Vi kan alltså utan problem öka vår produktion. Men det börjar vara bråttom.
Ett lantbruk går snabbt att montera ner, men det tar flera år att bygga upp en stabil produktion igen. Att vända trenden görs inte i en handvändning. Men om det finns en tydlig riktning och vilja så kan vi alla hjälpas åta att jobba mot samma mål – en stärkt livsmedelsproduktion i Piteå kommun, för säker och trygg mat, för beredskap och för en livskraftig landsbygd och ökad biologisk mångfald i våra odlingsmarker.
Så vad göra? Kommunen bör så klart jobba med att upphandla lokal mat. Men man behöver också arbeta aktivt med att skapa bra förutsättningar för livskraftiga lantbruk genom att bland annat värna jordbruksmarken i detaljplaneringen, utöva god myndighetsutövning vid tillsyn och se till att näringslivskontoret har kompetens även inom de gröna näringarna, inte bara på projektbasis utan genom att till exempel anställa en livsmedelsstrateg som kan jobba långsiktigt.
Ni konsumenter som läser detta – handla lokalt och ställ även krav på er arbetsplats att de köper in lokala produkter till frukostmötet eller fredagsfikat. Har ni barn? Tipsa lärare om ’Bonden i skolan’, ett uppskattat läromedel för pedagoger som väver in lantbruk i undervisningen och ger förståelse för var maten kommer ifrån. Är era barn, eller barnbarn, intresserade av att bli bonde så göd det intresset. Vi behöver en ny generation bönder, och så länge vi behöver äta mat för att leva så behöver vi bönder som producerar livsmedel. Det är en myt att en måste födas till bonde. Det finns fler vägar in i branschen. Vi behöver bli fler och vi har världens viktigaste jobb! Låt oss göra Piteå kommun till en föregångare som vänder trenden.
Josefin Lundberg, ordförande LRF Piteå
Jenny Bucht, vice ordförande LRF Piteå
Ulla Bergström, ledamot LRF Piteå
Håkan Hultman, ledamot LRF Piteå
Erik Isaksson, ledamot LRF Piteå