Egentligen är det väl knappast värt att kommentera en enda av de många affekterade kommentarer som publicerats i spåren av Nyheter Idags ”avslöjande”, i förra veckan, av en bild på den unga Ida Karkiainen i ett kök.
Men när också ortens egna tidning PT genom krönikören Torbjörn Carlsson, under rubriken ”Sydstatsflaggan är inte att leka med”, väljer att fylla en text med okritiska hemsnickrade ”sanningar” staplade på varandra då blir gränsen nådd.
Nu har det nått den nivå där det hela inte längre handlar om en nyvald socialdemokratisk civilministers misstänkta sympatier för nazismen eller festglada ungdomsår, det handlar nu kort och gott om journalistikens trovärdighet och framtid. Eller vad ska vi med journalister till om vi bara behöver lyssna på en anonym berättelse för att skapa en nyhet värd att sprida?
I det här fallet blir det till en total kapitulering inför högerextrem alternativmedias dagordning. De får inte bara bestämma vad vi ska diskutera utan också hur.
Vad gäller sydstatsflaggan som uppges hänga i den replokal som sambons rockband använder, och som Ida Karkiainen med rätta anser är gruppens ansvar, så blir krönikörens synpunkter också här onödigt moraliserande och fördummande av alla inblandade.
Men det finns mer och jag anar att Torbjörn Carlsson vet det. Eller i alla fall borde veta det. För historiskt är sydstatsflaggan, ”Stars and Bars” en symbol för sydstaterna och senare också en bloddrypande symbol för den högerextrema terrorsekten Ku- Klux klan och amerikanska vit makt organisationer.
Precis som Torbjörn Carlsson skriver så används flaggan idag också i en del ungdoms- och musikmiljöer. Oftast helt oreflekterat, historielöst och med minst sagt diffus symbolik. Problemet för de riktiga och seriösa nyhetsmedierna är att statsrådet Karkiainen inte själv har använt symbolen.
Kraften i drevet är därför problematisk eftersom det urholkar den medvetna hantering som politiskt laddade symboler kräver av allmänhet och den seriösa journalistiken.
Hade istället en del av energin som använts för att kölhala Ida Karkiainen fokuserats på att granska Nyheter Idags så kallade journalistik och politiska syften med återkommande publicering av lösa rykten och/eller lögner. Eller partiet SD – Sverigedemokraterna – som står bakom Nyheter Idags fejkjournalistik och vad de har för intressen och syften med att kleta nazistsympatier på socialdemokratin, då hade vi kunnat vara en bit på väg i försvaret av den fria pressen, yttrandefriheten och det öppna offentliga samtalet.
Att utan källkritik citera en minst sagt löst grundad artikel från fejkjournalistikens högborg Nyheter Idag sänker inte bara trovärdigheten för media och viktig lokalpress som PT. Det skadar debatttonen i det offentliga samtalet och därmed demokratin. Och just i det här fallet är det inte bara Nyheter Idags eller Sverigedemokraternas ansvar. Eller hur Torbjörn Carlsson?
Agnes Szögi, s-medlem, engagerad samhällsmedborgare och tidningsläsare
SVAR DIREKT:
Det är med stigande förvåning jag läser Agnes Szögis känslomässigt affekterade inlägg. I grunden verkar det handla om att svensk media och i vart fall inte PT skulle ha skrivit om Ida Karkiainen. Vi får veta att gränsen är nådd i min krönika. Hon hävdar att min text är fylld av ”okritiska hemsnickrade ”sanningar” staplade på varandra”, men något exempel på detta förmår hon inte presentera.
Jag är van att bli ifrågasatt inte minst från extremhögern, men Szögi väljer att kleta ihop mig med ”fejkjournalistikens högborg Nyheter Idag”. Det funkar dåligt och min krönika om Karkiainen innehåller förövrigt inga som helst övertoner. Påståendet att jag citerar Nyheter Idag är inte korrekt. Jag citerar Eric Rosén som skriver på Aftonbladet Kultur och utgår från Karkiainens svepande svar på Expressens frågor om sydstatsflaggan i pojkvännens replokal. Ett svar som hon förstås korrigerade redan dagen därpå.
Agnes Szögi skriver att ”det handlar nu kort och gott om journalistikens trovärdighet och framtid” och underförstått blir budskapet att media inte borde ha skrivit om Ida Karkiainens eventuella misstag eftersom ”Det skadar debattonen i det offentliga samtalet och därmed demokratin”.
I förlängningen är nog hotet mot demokratin större när politiker börjar tala om vad som bör och inte bör skrivas i media. Eller hur, Agnes Szögi?
Torbjörn Carlsson, krönikör