Jag blir bestört när jag läser hur föräldrar får böter då barnen inte orkar gå till skolan. Känner inte BUN/skolan att det är deras misslyckande? Hur kan man som ordförande i BUN försvara boten som gick till föräldrarna?
Hur står det till med empatin? Vill inte önska att någon får genomlida detta med hemmasittande barn, men ibland kan jag önska mer livserfarenhet hos nämnderna.