Lyckade personer får utrymme i media att gråta ut över att deras verksamheter håller på att raseras. De bönar och ber att staten ska befria dom från skuldberget. Jag undrar om de någonsin tittat ner på andra personer som av olika anledningar inte fixat de berg som de stått inför.
Dessa människor finns överallt om vi vågar titta. Jag tänker på ensamstående, sjuka och arbetslösa. Alla som ingen vill prata om eller med. De som kämpar och pressar sig för att inte misslyckas med omgivningens tysta förväntningar. Kanske finns det fog för att lite mer ödmjukt bemöta dessa medmänniskor.
Personer som inte äger bostäder som kostar fem miljoner och uppåt får aldrig på bästa sändningstid ta plats och berätta hur svårt det är att få mat på bordet.
Titta inte bort. De är lika betydelsefulla för någon som alla andra. De är också människor.