Det är beklämmande att läsa att PT ägnar ett helt uppslag åt att offentliggöra en person som begått ett misstag med sitt husdjur.
Då man inte vet bakgrunden är det ytterst oproffsigt att publicera det.
Att begära att allmänheten har veterinärmedicinska kunskaper är för mycket begärt. Därför kan det nog hända att vi i all välmening väntar för länge med att gå till veterinären med våra husdjur, med hopp om spontan förbättring.
Att veterinären har en anmälningsplikt när det gäller misstanke om misskötsel är befäst i lagen. Domstolen prövar ärendet, inte PT.
Att sen som ansvarig utgivare gå ut och påstå att magkänslan säger att det är av allmänintresse är ytterst ansvarslöst.
Här hade PT kunnat skriva att en person blivit anmäld och så vidare eller om det känns bra att gotta sig i andras olycka så hade det räckt med att skriva företagsledare, men utan bildpublikation.
Vi läste nyligen i pressen om en intagen på ett häkte i Sverige som tilläts dö av uttorkning, men där publicerades inga ansvariga med namn och bild. Vi läser också emellanåt hur äldre vanvårdas utan att ansvariga publiceras.
I detta fall har en person blivit anmäld för djurplågeri men dock inte fällts. Att i detta läge ge det utrymme i ett uppslag är, i mina ögon, vansinnigt.
Om jag var ansvarig utgivare av PT skulle jag i detta läge, istället för ett taffligt försvarstal om allmänintresse, be om en djup och innerlig ursäkt.
Det finns så mycket annat av värde som vi läsare hellre vill se än publiceringar att detta slag.
SVAR DIREKT från Bengt Larsson:
Jag ber självklart om ursäkt för att vi i det här fallet tog i för hårt i publiceringen. Det är två saker som gjorde den första publiceringen dålig.
För det första utrymmet och fokuseringen på företagsledaren. För det andra att texten i sig med enbart veterinärrapporten var för anklagande i och med att vi inte hade med någon förmildrande förklaring till det som hänt.
Sammantaget blev det en publicering som blåste upp det eventuella snedsteget till något det inte var och utsatte företagsledaren för onödig smutskastning. Det var för dåligt och det ber både jag och Piteå-Tidningen om ursäkt för.
Den andra frågan är om vi skulle ha namngett företagsledaren överhuvudtaget. Den är inte lika enkel.
Piteå-Tidningens redaktion har ett uppdrag av läsarna att granska makt och maktutövning. Företagsledaren tillhör otvetydigt Piteås maktcentra och är en offentlig person.
Det finns alltså ett allmänintresse runt maktpersoner som vi har att hantera i vårt uppdrag. I och med att det är personen som är allmänintressant behöver inte det eventuella brottet eller snedsteget vara kopplat till personens uppdrag vid namngivning, även om sådana kopplingar ökar vikten av att namnge.Men det är alltid ett svårt beslut.
Den tredje frågan är brottet och brottets karaktär.
Djurplågeri är ett brott som väcker känslor. Det finns ofta förmildrande omständigheter i allmänhetens ögon som kolliderar med hur rättsväsendet ser på brottet.
Så var det rätt att namnge företagsledaren? Ja, om vi hade byggt storyn utifrån vad företagsledaren drabbats av men inte till den utformning och ton vi hade.
Vi blåste på med för dålig hänsyn till att vi namngivit.
Bengt Larsson
Chefredaktör