Även om generella skatteregler för utländsk inhyrd arbetskraft är bra så är och har bärplockning alltid varit ett område i behov av särskilda regelverk. Artiklar i tidningar och inslag på tv kring de utländska bärplockarnas arbetsförhållanden i de svenska skogarna har periodvis varit återkommande inslag. Lika uppmärksammat har den kommersiella bärplockningens exploatering av allemansrätten varit och dess konsekvenser för markägare.
Men detta är ingen ny debatt. Redan i slutet av 1800-talet då bärhandeln i Sverige tog fart, när lingon blev en viktig exportvara, upprördes vissa delar av lokalbefolkningen av främmande människors bärplockning. Det var nämligen redan då ett säsongsarbete för personer med små medel och järnvägens utbyggnad möjliggjorde för fler att plocka bär i svårtillgängliga områden.
Beskattning, allemansrätt och markägarfrågor har under åren diskuterats samtidigt som vilken typ av bär som plockats och med vilken teknik har förändrats de senaste 100 åren. Detsamma gäller vem som har utfört arbetet, under vilka organisatoriska former arbetet har skett och vilka lagar som har reglerat arbetet.
I takt med förbättrade ekonomiska förutsättningar i Sverige har intresset för kommersiell bärplockning minskat hos befolkningen vilket har lett till att beroendet av utländska bärplockare har ökat. Då som nu rörde sig debatten om hur bären som resurs skulle förvaltas, och bottnade bland annat i frågan om att allemansrätten exploaterades.
För Centerpartiet är det viktigt att se över hur bärplockningen i framtiden kan organiseras redan innan den nya lagen träder i kraft vid årsskiftet. Den riskerar att leda till mer oorganiserad plockning med de konsekvenser detta kan få för markägare, allemansrätt och sociala förhållanden. Samtidigt vill vi alla att de svenska bären, skogens guld, ska kunna bidra till jobb och tillväxt istället för att ruttna bort i våra skogar.