Är Marcus Lundberg Sveriges mest effektiva kommunalråd?

"Av någon anledning kan jag inte släppa Marcus Lundberg. Kommunalrådet i Arvidsjaur. Eller som jag börjat kalla honom för mig själv: Sveriges mest effektiva kommunalråd", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

"Av någon anledning kan jag inte släppa Marcus Lundberg. Kommunalrådet i Arvidsjaur. Eller som jag börjat kalla honom för mig själv: Sveriges mest effektiva kommunalråd", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

Foto: Felicia Nilsson

Insändare2025-06-13 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Av någon anledning kan jag inte släppa Marcus Lundberg. Kommunalrådet i Arvidsjaur. Eller som jag börjat kalla honom för mig själv: Sveriges mest effektiva kommunalråd.
Det började med ett pressmeddelande från kommunen. Eller, nej, det var nog en notis i en norrländsk nättidning som en vän skickade mig, med kommentaren ”Bättre tider i inlandet?”. Där stod det att Marcus, utöver sitt uppdrag som kommunalråd även arbetar på flygplatsen. Och att hans samlade inkomst är runt 155 000 kronor i månaden.
155 000 kronor.

Jag stirrade länge på skärmen, som om texten skulle lösa upp sig och avslöja en gömd ironisk ton. Men nej. Det var på fullt allvar. Han arbetar som kommunens högsta ledare, samtidigt som han är operativ chef för Arvidsjaurs flygplats. Han hinner med allt – för att han är så effektiv.
Jag vet inte om jag ska beundra honom eller ringa någon.

Det är något så djupt svenskt med hela grejen. En sorts glesbygdslogik, eller lutheransk work etic korsad med inlandets ”det löser sig”. Man ser honom framför sig, ena stunden i möte med regionpolitiker om vårdcentralens framtid, nästa stund hukande under en flygplansbuk för att hjälpa sina anställda att baxa ut ett par golfbagar från Düsseldorf.

Och så pengarna. Enligt granskningar tjänar han – med sina olika uppdrag och extraknäck – ungefär lika mycket som Pål Jonson, som har hela rikets militära försvar på sitt bord. Skillnaden? Marcus har även ansvar för att se till att tyskarna får sitt incheckade viltkött i tid.
Jag dagdrömmer ibland att det ska bli norm.
Att vi ska ha ministrar som kombinerar sitt uppdrag med extraknäck. Kulturministern som kör Foodora. Infrastrukturministern som lägger fiber på deltid. Miljöministern som extraknäcker som återvinningschaufför.
Det hade varit någonting. En ny sorts folklighet. En ny sorts politik. Eller åtminstone en ny sorts komedi.

Men så kommer verkligheten tillbaka. Och jag tänker att det kanske inte är politiken som är absurd – utan vi som betraktar den och ändå låter den fortsätta. Som rycker på axlarna och säger ”jaja, han gör ju ett bra jobb ändå” – och menar det. För det är väl det som gör att jag kan bli riktigt upprörd. Marcus Lundberg verkar ju ... fungera.
Kanske är han vår tids framtidspolitiker. En som både representerar folket – och bokstavligen lyfter deras väskor för ... 155 000 kronor i månaden.