Någon av er som följer våra krönikor kanske minns att jag i november beklagade mig över de svenska årstiderna, att gränserna mellan dem var för otydliga och att jag verkligen ogillar grön-bruna vintrar. Jag önskade att årstiderna kunde komma med lite mer besked.
Och jag får ju säga att jag blev bönhörd! Det dröjde inte länge innan vi på SMHI kunde se tecken på att kalluften formligen skulle rasa ner över landet. I början på december avancerade vintern söderut och den 6 december kunde vi bekräfta vinter i hela landet. Och vilken vinter. Exempelvis kunde Hassela i Hälsingland på morgonen den första december rapportera en snödjupsökning på 60 centimeter sedan morgonen innan. För mig i Norrköping blev det till att låta cykeln stå och pulsa till jobbet genom de snödrivor som vinden prydligt ordnade till.
Jag uppskattar verkligen det här. Även om vardagen blir lite bökig är det för mig ändå avstressande med "vinterkaoset". Man får liksom göra så gott man kan. Jag tycker också att man blir mer ödmjuk och ödmjukt bemött av andra: Ett leende och "Jaså, du fick också gå idag" eller ett tröstande "Det kan inte hjälpas när vädret är så här". Och med hjälp av färsk, fluffig snö blir världen också så behagligt tyst.