Pärlemormoln

Under vinterhalvåret kan man, om man har riktigt riktigt tur, få se vackert skimrande moln vid gryning och skymning, strax före och efter solens upp- och nedgång. Dessa moln kallas pärlemormoln och bildas högt i atmosfären, i den delen som kallas stratosfären, på 20-30 kilometers höjd, alltså dubbelt så högt upp som vanliga moln. De är mycket sällsynta och syns främst på höga breddgrader. De bildas i samband med en vågrörelse, som till exempel kan ske om det blåser kraftigt över en fjällkedja. Molnen bildas i vågtopparna och det krävs att det är riktigt kallt, en sådär minus 80 grader, för att de ska bildas. Pärlemormolnen består av vattenånga som tillsammans med salpetersyra och svavelsyra bildar kondenserade droppar som har ungefär samma storlek. Att storleken på dropparna har samma storlek är nyckeln för att få molnen att skimra likt pärlemor. När dropparna är lika stora sprids ljuset på samma sätt genom alla droppar och det uppstår en färgseparering, vilket får molnen att skimra. Är dropparna olika stora sker ingen färgseparering och molnen blir då mer enhetligt silvervita.