Åskmoln och slöjmoln är bekanta för många. Hade däremot en prognos innehållit orden cumulonimbus och cirrus hade nog en del blivit förvirrade. Alla moln har latinska namn, men det är inte ofta de används. Men när fick molnen egentligen sina latinska namn?
I början på 1800-talet var offentliga föreläsningar populära. I London flockades många för att ta del av vetenskapliga studier. Det var vid ett sådant tillfälle som amatörforskaren Luke Howard presenterade ett indelningssystem för moln. Han delade in molnen i både latinska och beskrivande namn. Den blyge Howard kunde inte ana att han skulle förändra meteorologin för all framtid och att han skulle få internationell berömmelse. Hans system utvecklades vidare under 1800-talet och 1887 fastslog en Uppsalameteorolog tillsammans med en brittisk forskare en lista på 10 molntyper baserade på Howards system.
Ett par år senare kom den första officiella molnatlasen ut, som sedan har förfinats under 1900-talet. Idag finns det fyra olika molnfamiljer (höga, medelhöga, låga och moln med stor vertikal utsträckning) och tio molnslag/släkte, där molnen har ett latinskt namn och ett svenskt namn. Precis som vid slutet av 1800-talet!