För några dagar sedan skrev jag om matematikern och meteorologen Lewis Fry Richardson och vi fortsätter med lite till om honom. I början av 1900-talet hade han, redan innan datorn uppfunnits, kommit på den matematiska principen för hur väderprognoser skulle kunna datoriseras - genom att punktvis och stegvis beräkna atmosfärens framtida egenskaper. I ett försök att bevisa värdet av sin idé, försökte Richardson under första världskriget för hand beräkna hur lufttrycket skulle variera för en stad i Tyskland. När han 2 år senare (!) var klar med sin beräkning visade den att lufttrycket skulle ändras med 145 hektopascal (hPa) på bara 6 timmar. Det här motsvarar dock skillnaden i tryck mellan en intensiv orkan och ett mäktigt högtryck och kan därmed snabbt avfärdas som orimligt. Richardson viftade bort sitt märkliga resultat med att han använt opålitliga startvärden. Ingen hade någon aning om det då men opålitliga startvärden var just vad som var problemet. Richardson lärde oss läxan att inte använda momentana observationsvärden, utan istället "smeta ut" mätningar av vind, lufttryck etc. som medelvärden. Att göra om Richardsons beräkning med dessa utsmetade värden hade gett en betydligt bättre och rimligare prognos, och är vad våra datorer gör i dag.
