Natten till onsdag passerade ett regnväder över Norrköping i samband med att mild luft drog in över södra Sverige. Under onsdag förmiddag minskade molnigheten och fram på dagen bjöds på riktigt klart och soligt väder med temperaturer på dryga fem grader. Jag och min kollega Anna Hagenblad passade på att ta en lunchpromenad i det fina vädret. Att det var i början av januari var svårt att förstå, det kändes snarare som en skön vårdag. Det var fortsatt mest klart väder under resten av dagen. Jag såg på observationerna att temperaturerna sjönk men att de fortfarande låg på ett par plusgrader framåt åttatiden på kvällen då jag skulle gå hem från jobbet. Utan att tänka närmre på det gick jag ut genom dörren och bara efter ett par steg höll jag på att dratta omkull. Asfalten glittrade av iskristaller och var alldeles glashal. Såklart, tänkte meteorologen i mig, detta är ju ett skolboksexempel på lurig halka. Det hade passerat ett regnväder under natten. Dagen hade visserligen bjudit på sol och plusgrader men hade inte hunnit torka upp de våta vägarna. Trots att lufttemperaturen visade två plusgrader hade det klara vädret bidragit till kraftig utstrålning så att temperaturen i vägbanan fallit till minussidan. Trots plusgrader i luften kan det alltså frysa till och bildas halka på vägarna.
