Kläder efter väder

Är det inte så, att alla minns vädret som så mycket bättre när man var liten? Så är det för mig i alla fall. Jag kan inte dra mig till minnes att jag har lidit av varken regn eller blåst som barn. Idag som vuxen så måste jag erkänna att det ofta tar emot att gå ut när regnet öser ner. Men varför har det blivit så? Efter att jag själv har fått barn så börjar jag förstå varför. Jag klär på min snart treåring stövlar och regnkläder, medan jag själv av vana stoppar fötterna i mina sneakers och tar på mig en skaljacka. När vi sen går ut så springer han från vattenpöl till vattenpöl och försöker få till ett så högt plask som möjligt. Plötsligt stannar han till och tittar på en daggmask som har spolats upp. Sedan är det en pinne som fångar intresset. Eller ett löv. Lite otåligt kollar jag på klockan och undrar om det inte är lovligt att gå in igen. Då har barnet hittat en ny pöl som måste hoppas i. När benen inte orkar hoppa mer så går vi äntligen in igen. Sonen tar av sig sina ytterkläder och är varm, torr och glad. Jag står där med blöta strumpor och det droppar vatten från håret. Det är ju faktiskt inte vädret det är fel på; det är mina kläder. Då bestämmer jag mig. Nästa gång det regnar är det jag som tar på mig stövlar och regnkläder. Jag har vattenpölar att erövra.