Förra veckan skrev jag om cirkulationen och vindarna kring hög- och lågtryck. Idag tänkte jag istället ta en liten större blick på den allmänna cirkulationen kring jorden, både den horistonella och vertikala. Det som driver den allmänna cirkulationen är solens strålar som värmer upp marken och luften närmast markytan. Luften värms upp mest vid ekvatorn och här stiger den och ersätts av luft från norr och söder. Luften som strömmar in mot ekvatorn kallas för passadvinden. Eftersom jorden snurrar skapas även en kraft som på norra halvklotet får vinden att vrida av åt höger. Det här medför att vinden inte blåser från högtryck till lågtryck utan nästan parallellt med isobarerna, orter sammanbundna efter samma lufttryck. Vid vändkretsen som ligger mellan 25 och 35 graders latitud får vi en sjunkning av luften och här är det ofta torr och mycket varm luft. Det Azoriska högtrycket ligger här och det kännetecknas av att det ofta ligger på samma plats året om. Längre norrut, när vi kommer upp på våra breddgrader har vi mest västliga vindar och vandrande lågtryck året om. Här pratar vi istället om de Isländska lågtrycket. Det gör att vi får växlande väder med tydliga årstider. Uppe vid Nordpolen får vi återigen sjunkande luft och högtrycksbetonat med torrt och riktigt kallt väder.
