Redan tidigt var meteorologerna medvetna om att jordens rotation påverkade vindarna men ingen kunde förklara hur detta gick till, innan den franske fysikprofessorn Gustave Coriolis knäckte en svåra nöten år 1835. För en observatör på jordytan på norra halvklotet tycks vinden böja av något till höger. Coriolis kunde förklara att denna skenbara krökning inte berodde på någon mystisk kraft, utan endast beror på att observatören själv rör sig tillsammans med den roterande jorden. Corioliskraften, som den kallas beror till en del av att jordens rotationshastighet är beroende av latituden. Ett föremål som rör sig rakt norröver startar med större rotationshastighet och hinner före långsamt roterande delar av jordytan, vilket innebär att föremålet avlänkas mot öster (höger). Corioliskraften påverkar genomgripande vädret jorden över och luftens strömning runt lågtryck och högtryck. Den påverkar även det globala strömningsmönstret. Som ett kuriosum kan nämnas att corioliskraften lurade tyska generaler under första världskriget. De besköt Paris norrifrån på 11 mils avstånd med haubitskanonen Långe Max. Kanonkulorna syntes dock svänga av mot höger och missade målet med drygt 1 km.
