Isbildning på flygplan har varit orsak till många allvarliga haverier och det är inte den ökade tyngden av planet som är boven i dramat utan den försämrade bärigheten på vingarna. För att isbildning skall kunna ske måste flygplanets yttre skal ha en temperatur under noll och vattenångan i luften skall vara övermättad i förhållande till is. Det senare är ett nödvändigt villkor, eftersom isen i annat fall avdunstar lika fort som den bildas. Det måste även finnas underkylda vattendroppar, dessa kan existera ända ned till -40 grader. När luften är övermättad i förhållande till is och omättad i förhållande till vatten kommer vattenångan att avsätta sig på is(kristaller) vilka då kommer att växa till på det flytande vattnets bekostnad. Generellt kan man säga att risk för isbildning finns i temperaturintervallet 0 till -25 grader. Sannolikheten för isbildning är störst i temperaturintervallet -2 till -8. Isbildningstyperna kan indelas i klar is (isbark) då stora underkylda vattendroppar hinner "flyta ut" samtidigt som vattnet fryser. Den farliga s.k. hornisen bildas. Dimfrost bildas då relativt små underkylda vattendroppar förekommer, rimfrost uppkommer då vattenångan sublimerar, det vill säga övergår direkt till is. Dessa isbildningsformer är förrädiska då de kan vara svåra att uppmärksamma.
