I helgen var jag och hälsade på min familj uppe i Piteå. Jag brukar alltid tycka att det är väldigt roligt att få åka upp och träffa dem. Det blir ju tyvärr inte så ofta när vi bor så långt ifrån varandra. Denna gång var däremot lite motsträvig till att åka upp och det beroende på vädret. Långt innan helgen kunde vi se i våra prognoser att landets södra halva skulle få soligt och riktigt milt väder. I norr skulle det visserligen också bli varmare än normalt men där snarare temperaturer omkring 5 grader. Jag ska erkänna att jag var rätt bitter i torsdags när jag gick till tågstationen i Norrköping då solen sken från en klarblå himmel och termometern visade 17 grader. Ett par timmar senare landade jag i ett vinterlikt landskap med upp mot 5 dm snö. Det kändes nästan som att jag gjort en resa ett par månader bakåt i tiden -från vår med sol, värma och barmark till vinter med snö och "kyla". Ni som tidigare läst mina krönikor kanske har sett att jag faktiskt har längtat efter snö i vinter för att få åka skidor, men när våren väl anlänt är jag ingen snöälskare. Nåväl, när jag väl fick syn på pappa som väntade på mig på flygplatsen glömde jag snabbt solen och värmen i söder och blev istället bara så glad över att få träffa min familj.
